Idag var benen inte riktigt på hugget så jag var på plats 20 minuter för tidigt och cyklade på noll motstånd för att få igång musklerna. Det var nog tur det för idag var det ett tufft pass. Det säger jag i och för sig varje gång, men varje pass blir lite tuffare så även om man blir starkare måste man pressa sig lika hårt som förra gången för att orka.

Det var tur att han manade på oss idag och tog i för annars hade jag säkert gett upp för tidigt. Men precis när plankan höll på att ta knäcken på mig började han driva på oss och jag orkade hålla ut nästan hela vägen. Några sekunder till så hade jag klarat hela övningen. Nu damp knäet ner alldeles av sig själv, trots mina föresatser och sekunderna efter var övningen klar.

Övningen där man sitter på rumpan och saxar med benen eller ror är fortfarande mitt hatobjekt nummer ett eftersom jag inte orkar sitta så mer än några sekunder i taget. Eller, det var en överdrift kanske men jag är långt i från att klara övningen. Fast den här gången började jag inte gapskratta i alla fall.