Nu börjar det kännas att det händer saker. Magen känns starkare, övningarna går bättre och jag hänger med på ett helt annat sätt. Spinningen går bra, det är fortfarande lika jobbigt fast det blir inte mycket värre heller. Eller så är det min smärttröskel som höjts.

Det var väldigt roligt att få med sig äldsta dottern också. Vi kämpade sida vid sida, svettiga och trötta. Jag tycker att hon var väldigt duktig och hoppas att hon fortsätter köra när hon hinner och kan. Hon har ju ganska mycket annat att pyssla med också, konfirmationen inte minst.