Det är inte omöjligt att jag kanske hade vågat anmäla mig själv, om ett årtionde eller så. Nu gjorde mina älskade släktingar slag i saken och anmälde mig till 30-årsjubileumet av Stockholm Marathon och jag är både glad och skitnervös. Jag – marathon??? Jag som aldrig sprungit mer än en halvmara och som för fyra månader sedan aldrig hade sprungit en kilometer ens…!
Tankarna snurrar hej vilt, mest för att jag är väldigt oerfaren som löpare och dels för att jag inte vet om jag klarar distansen. Jag tänker hur som helst ge det ett ärligt försök och ge mig själv chansen genom att försöka träna vettigt och äta bra. Jag har ju tid på mig, men det är lika bra att börja fundera redan nu. Plötsligt är det bara några veckor kvar och då är det så dags att börja träna.
Jag är impad! Även om du inte anmälde dig själv! Du sprang ju inte alls för ett halvår sedan eller hur?
Och så är jag grovt avis på att du ska upp på brungradering … min “graderingskarriär” fick sitt stopp före, var sjuk en massa lagom före graderingen så jag skippade det, och sedan kom jobb flytt etc emellan … 🙁 risken med att skjuta upp saker.
Men jag håller med dig ätnk igenom träningen nu, skriv upp i almanackan när du “måste” börja träna på allvar i vår och så.
Spark på dig!
Vilka toppen-släktingar! 🙂
Jag försöker att föreställa mig hur häftig känslan kommer att vara EFTER loppet!? Helt jävla slut och helt in i helvete lycklig! *s*
Detta kommer vi aldrig att glömma……
Vi är allt bra modiga, vi!
Vem vet, vi kanske syns där !
Grattis och kika in på marathon.se där finns det program att träna efter !!!
Och så …. ut och spring och skit i löpbandet annat än när det blir under -6 grader !!!