Jag hade två personliga mål innan starten:

1. Att genomföra maraton – jag har inte sprungit något sedan hösten 2011 ville därför genomföra ett maraton så att jag fortfarande kan kalla mig maratonlöpare.

2. Eftersom det är tio år sedan mitt första maraton ville jag ha en bättre tid än vid debuten (5:05.36).

Resultat:

Jag sprang på 4:36.17, vilket är min tredje bästa tid av mina åtta lopp i Stockholm. Inombords hade jag hoppats på en bättre tid, eftersom de yttre förhållandena var bra.

Loppet då?Första sex kilometrarna innebar ett väldigt trippande. Mitt löpsteg passar inte i trängsel av den här typen. Ändå gick första varvet lugnt och fint, som planerat. Jag ville hålla sexminuterstempo och det höll jag ungefärligt ända till vätskekontrollen vid 31 kilometer. Där blev jag illamående och drog ner farten. När det var dags för Västerbron på andra varvet valde jag att promenera uppför. Sedan blev det lugn jogg varvat med gång. Vid 40 kilometer släppte illamåendet lite och jag fick tillbaka lite energi (druvsockret?) och kunde avsluta loppet på ett anständigt sätt.

Summering:Jag infriade båda mina mål, så jag är nöjd. Kanske hade jag sprungit bättre om jag förberett mig noggrannare: tre tävlingslopp veckorna innan maran kanske inte är optimalt. Men jag är nöjd att jag åter är på banan när det gäller den ädla sporten maratonlöpning.