Vilken dag. Det regnade precis hela dagen, så blöt blev jag inpå bara kroppen. Före start hade jag en fotsid sopsäck att kura i men springa vill jag göra utan vindfång så den åkte av vid starten.

Man kan väl säga att den undermåliga kvalitén på nummerlappen kostade mig en hel del. Mer om det senare dock. Första varvet var helt odramatiskt, vinden får inte upp så där väldigt hög fart mellan husen. utom vid Bonnierhuset av nån anledning? Där blåste det så det ylade i öronen.

Andra varvet, ut på dödstrista Gärdet och idag var det värre än vanligt. Vilken tapper publik säger jag bara, de hade ju valet att inte vara där men var där ändå. Det var skönt att komma in i stan igen, men det blåste mer nu, det märktes. Vinden tilltog allt eftersom och lagom till Västebron blåste det så att det ylade i huvudet igen. Vinden överröstade t om Creendence. Den blåste dessutom av mig nummerlappen och det tog mig 2 minuter att få dit fanskept igen, den kilometern tog 9:30 och var med råge den långsammaste kilometern på hela maran för min del.

Folk måste trott att jag var galen för övrigt, men det bjuder jag på. Jag kunde nämligen inte hålla mig utan nynnade med i en av låtarna, och det någon evetuellt kan ha hört var frasen:

“Long as I remember The rain been comin’ down.
Clouds of myst’ry pourin’ Confusion on the ground.
Good men through the ages, Tryin’ to find the sun;
And I wonder, Still I wonder, Who’ll stop the rain.”

Fast sista versen fick mig nästan att fnittra:

“Heard the singers playin’, How we cheered for more.
The crowd had rushed together, Tryin’ to keep warm.
Still the rain kept pourin’, Fallin’ on my ears.
And I wonder, Still I wonder Who’ll stop the rain.”

Hur som helst blev det en riktigt blöt historia, och 5-timmarsfarthållarna fick jag släppa vid Centralstationen tyvärr. Konstigt, kan jag tycka i efterhand eftersom jag kom in på 5:00:03 och då såg jag banne mig inte skymten av någon 5-timmarsfarthållare.

Synd också att saltgurkorna var slut när jag kom, det hade funnits för marken var full av söndertrampade gurkor. Är det den typen av service man betalar 900:- för?

Vädret kan jag inte göra något åt, och jag sprang det bästa jag kunde och gjorde det absolut bästa jag kunde för dagen. Jag var så slut att jag bara ville grina när jag kom i mål.

Det var det femte Stockholm Marathon för min del, den snabbaste av dem alla och nästa år står jag där igen. Då ska jag under 5:00:00 🙂

Jag måste framhålla att publiken, särskilt min älskling och mina väninnor längs banan är hjältar de också. Det är kallt att stå och vänta på folk längs banan, och de var säkerligen lika stelfrusna som jag fast utan servicen som jag fick. Utan deras stöd och uppmuntrande tillrop hade de tinte varit lika roligt, jag hade inte haft något att se fram emot längs banan och är det något man behöver en sån här dag är det ljusglimtar.

Tack, mina ljusglimtar! Ni är ovärdeeliga!