Då var det stora målet för 2015 satt. Stockholm ultramarathon 100km. Nu i år gick det ju inte som jag ville, men nu har jag gott om tid på mig att korrigera det som blev fel och förbättra mina svagheter. Jag vet exakt ad jag gjorde för fel, och har en ganska klar uppfattning om vad jag ska göra för att inte hamna där igen.
Så, gymkortet ska nyttjas. Fitnesshörnet (som jag fixat till lite till) också. Löpningen fasas in ovanpå styrketräningen och alternativträningen, utan att tränga undan den denna gången.
Det blir mycket träning, och mycket som inte är löpning. Men det är som det ska vara. Kroppen behöver muskler för att inte gå sönder av ansträngningen jag tänker utsätta den för. Jag behöver förbereda mig och ta hand om kroppen, se till att ge mig själv de allra bästa förutsättningarna jag kan för att få ett bra lopp.
På vägen är Varvet och Stockholm Marathon inplanerade som alltid, vi får väl se hur det går och vad det blir av det. Om jag lyckas med träningen som jag hoppas borde det flyta rätt bra, trots kort vilotid emellan.
Vi har ett gästrum jag invaderar, det är antingen det eller så blir allt stående i vardagsrummet 🙂
Jag ger mig liksom inte, jag ska ha mina träningsgrejer framme (minsta motståndets lag, måste man plocka fram grejerna gör man det inte) så då är det lika bra att få det att se organiserat och planerat ut på en gång, så ser det inte så illa ut 🙂
Beundransvärt att springa så långt. Det kräver sitt pannben. 🙂
Fin liten fitnesshörna du har. Önskar man kunde ha sån ordning. Vi har en diskussion om det här hemma. (Sambon vill hest inte att nåt ska synas, medan jag vill ha ett helt rum som hemmagym. Hi hi.
🙂
Jag är lite för envis för att ge mig så där i första taget 🙂
Kul! 🙂 Fast jag slås inte av häpnad, det anade mig att du ville påt igen. 🙂