Det kom runt 550 maratonlöpare till Stockholm vintermaraton på lördagen. Banan har liten höjdskillnad och betraktas av arrangörerna som flack. Den är dock inte alls lika platt som exempelvis Växjö eller Berlin maraton eftersom det finns en del kullar och med det små backar och mindre utförslöpor.

Maran kombineras med vinterloppet i (8,6 km) och med det kom deltagarantalet upp i cirka 1000 personer. 
Det var ett par plusgrader när startskottet gick och första minivarvet på knappt två kilometer avverkades. Sedan går banan på en varvbana i ytterligare sex kilometer för att nå upp till maratondistansen. 
För att vara ett litet lopp tycker jag att arrangemanget fungerade mycket bra. Det märks att det finns mycket rutin i det som kallas Sveriges äldsta maratomlopp.
På första varvet föll lite regn men annars var det uppehåll och för en stund sken solen igenom. 
Banan går på Nationalstadsparken på Norra Djurgården, och man passerar bakom Naturhistoriska riksmuseet. Större delen går på fina parkvägar, men en del är i trafikerade korsningar. Hela banan går på asfalt. 
För min del hade jag en trög inledning men mitt i loppet fick jag bättre energi och kunde höja farten. Jag sprang hela vägen även om det var på stumma ben under slutvarvet. 
Tiden: 4:26,44 är fjärde bästa av mina 16 maratomlopp.