Eller är det jag som är stolligast som går med på deras nycker? Mitt i natten höll jag av olika skäl på att plocka i en låda i köket, varvid en rulle snöre föll ut och nystade upp sig. Jag börjar nysta ihop trasslet igen och upptäcker att jag har en hysteriskt road katt i andra änden av snöret. Hon formligen attackerade snöret, vilt viftande och med en entusiasm jag inte sett sen hon var kattunge. Endast laserpekaren har tidigare lyckts uppbåda denna frenesi. Den andra katten lägger sig snart i jakten på den ondskefulla snöstumpen och där står jag i morgonrock och håret på ända, och roar katterna. Klockan var efter 2 på natten och hann bli ännu mer innan jag gav upp. Så vem som är stolligast, katterna eller jag vet jag inte om jag ska vara ärlig. Katterna fortsatte utan mig och snöre, och bråkade med varandra istället. Jag gav upp tillsist, vilket katterna blev märkbart irriterade över.
Det kommer att bli roligt att slå in julklappar med de där två i köket, bland tejp, snören och prasselpapper… 🙂
😀
Du kanske kan slå in en av dem? Eller bägge 😉
Jag tror det är du som är stollig. Katterna var ju trots allt bara katter som katter är mest?
Kattens lockrop till människan:
PERSONAAAALEEEEEEEEEN!
(följt av: Roa mig! Mata mig! Klia mig! Släpp ut/in mig! Fixa min låda! Jag vill ha renare vatten! etc etc etc ad infinitum et absurdum)