Träningsveckan har inte riktigt blivit som jag tänkte mig eftersom det ramlade in akuta jobbsaker, men den positiva sidan är att jag får klättra utvilad för en gångs skull. Det är inte så dumt.

Hittade ett par gamla byxor som jag inte kunnat ha på mer än tio år, och de passade, lite tighta runt höfterna och midjan fortfarande men jag kom i dem! Bara en sån sak!

Än så länge går det bra att hålla kosten och vikten på en rimlig nivå, trots att allt vad vågar och måttband städats undan nu. Försöker gå enbart på det visuella intrycket i spegeln nu. Det är jättesvårt, jag inbillar mig fortfarande att jag är stor och klumpig trots att det fattas så mycket av mig. Hur lång tid tar det att vänja sig?

Försöker inte medvetet gå ner i vikt längre men det ser ut som att det händer saker ändå, magen har blivit mindre – alltså den där bullen längst ner på magen som är så svår att få bort. Skulle önska att bullen och kuddarna strax över rumpan skulle försvinna, om jag kunde välja men allt jag kan göra är fortsätta äta som jag gör och jogga så kanske jag springer ifrån dem?