Jodå, premiärerna står som spön i backen i dessa dagar.
I går, födelsedagsskorna.
I dag, P18-milen sub 40, dock utan att ha den målsättningen vid start. (Här kan jag hänvisa till konceptet Ad Hoc Running i ett tidigare inlägg) Tanken var i all enkelhet att riva av milspåret progressivt, med varje kilometer lite snabbare än den föregående.
Den idén sprack lite när den mötte den hårda verkligheten i form av vattenhinder och partier med kvardröjande vinterförhållanden framför allt på femte och sjätte kilometern, men negativ split blev det med god marginal. Mot slutet (läs=sista 500 metrarna) insåg jag att den magiska 40-gränsen var inom räckhåll trots min medvetet lusiga start och tryckte därför på lite extra. Sluttid 39.57 (@4.25-4.07-3.57-3.57-4.02-4.13-3.56-3.52-3.48-3.37).
Efter denna urladdning åkte Xtalon 212:orna av och aquasocksen på för 5 km lugn distans. Summa summarum 16 km innan det blev dags att sleva i sig lite lunch vid skrivbordet.
Kroppen verkar fungera även denna dag, men en liten smärtkänning halvvägs upp på insidan av smalbenet. Förhoppningsvis ingenting att fästa sig vid.
Tummen upp!
Sub 45 i år med Foppatofflor!
Klart det går – men kanske inte i foppastofflor… 😉
Mitt pers ligger nedåt 37, så det var “bara” säsongspremiär för min del, men den där gränsen sitter djupt. Det var när jag passerade 40-strecket (och nu snackar vi inte ålder…) för några år sedan som jag liksom började ta mig själv på allvar som löpare. 39 och 38 var också coolt, och egentligen betydligt tuffare, men inte lika stort på något märkligt sätt.
Lycka till med målet!
JAg vill me ta sub 40 nån dag….Men jag tenderar att prioritera att springa i skogen än mer än fart, men en dag då jävlar!!
Ooooooohh yes! Det är så skönt att märka att det finns lite fart i gubbkroppen trots att jag bara mängd-nött i månader. 🙂
Sweet!