Nu var det ett tag sedan vi klättrade och det börjar klia i fingrarna att ge sig på de nya lederna. Nästan alla gamla leder är bytta och de har äntligen återgått till vanlig gradering igen. Får väl se om det blir tillfälle snart, när maken tillfrisknat. Från ena dagen till den andra blev han sten sjuk men kraftig hosta och feber. Antagligen samma sjuka som svärfar lidit av den senaste veckan.
BILD:http://i243.photobucket.com/albums/ff148/LadyG_photo/v_pop_2.jpg
Dit upp vill jag ta mig igen hur som helst. Nu var det så länge sedan att jag kanske blir rädd för höjderna igen. Man måste hålla höjdskräcken på mattan genom att klättra regelbundet och det kan jag inte påstå att jag gjort direkt. Men det blir säkert tid för det med vad det lider.
Nejdå, man har ett rep man knutit in sig i selen med, så man blir nerhissad lugnt och fint av den som säkrar. Det är ingen fara alls, om man inte knutit en dålig knut. Men det ska kamraten se och rätta till när man gör kompis-checken innan klättringen, så egentligen kan det inte hända något alls om man inte slarvar eller är korkad.
Hugaligen så högt! Ska man upp i det hörnet, måste man väl nästan ha fallskärm?
Jag är också sugen! 🙂 Hoppas vi får tillfälle snart igen….