Nu surar jag lite, och saknar våren. Tänk vad mycket lättare det här passet hade varit att göra rätt om jag hade kunnat springa på Spånga IP. Får försöka göra om och göra rätt helt enkelt, på något vis blev VO2maxintervallerna inte som jag hade tänkt mig.

Uppvärmning, progressivt 4km upp till 5 min/km för att få upp pulsen. Första intervallen om 4 min snittade pulsen 173 (93%) och det är jag jättenöjd med. Vila 4 minuter gång och sen på’t igen. Men den här gången blev snittpulsen bara 164 (89%) och det blev bara värre den tredje (162, 87%) och fjärde (159, 86%)

Jag tror det är löpbandets fel. Första intervallen var lite läskig för jag var ovan vid bandet, har ju inte sprungit inne på nästan 2 år eller något i den stilen. Men i takt med att jag vande mig och slappnade av så minskade ansträngningen och därmed uteblev önskepulsen. Jag hade velat ha samma snittpuls i alla fyra som jag fick i första 🙁

Det är jag mest sur för är att jag inte reagerade på att det bara var första intervallen som var riktigt jobbig. Jag borde reagerat, borde märkt något. Hade jag varit på banan hade jag pressat upp pulsen varenda intervall, för det är det man har en idrottsplats till för. Hade jag varit på Spånga IP hade jag inte gjort samma misstag, jag hade märkt något. Jag hade märkt att det inte var så jobbigt som det borde vara.

Blev så syrak när jag insåg hur dåligt det gått att jag struntade i nerjoggen. Moget. Men jag stretchade åtminstone.