Haft en rejäl svacka i träningen nu. Inte resultatmässigt eller mängdmässigt eller kvalite utan mentala biten. Ingen lust att pressa mig till det där extra. Trött på allt hets och känner bara: varför?

Denna vecka har träningen varit usel. Riktigt kass. Men ibland är det väl så. Går till boxen men när jag väl är där så är det svårt att motivera mig, svårt att fokusera .  

I onsdags var det mycket jobb och ingen träning, i torsdags massage och så fick jag inte träna överkroppen utan körde igenom ett benböjspass. Inget mer. I går var det “tävling/uppvisning” och ingen annan träning än just det.

Vet inte riktigt vad det är, men tror lite med motivationen över att jag inte har konkreta mål som jag alltid har haft med löpningen då det fanns lopp att träna till. Nu kan det komma en tävling bara sådär och då ska man vara beredd och fitforfight. Jag vill ha datum att jobba mot. Mål att sikta mot. Inte bara bli bättre.

Igår var det företagsmässa och vi hade en monitor och tävling. Gustav hade lagt upp tävlingen och när han berättade vad det var så var min första reaktion: jag pallar inte. Vill verkligen inte detta.  Jag kan inte motivera mig att ta i.

40 thruster, 30 svingar 24kg och 20 boxhopp,

Vann jag väldigt enkelt faktiskt.  -Se det gick ju bra, sa G efter. Du får sluta gnälla så förbannat.

Handlar inte om gnäll. Motivationsbrist snarare.

Därför var det rätt skönt att idag bara köra till gymmet. Ha lurarna i och bara köra på egen hand. Riktigt skönt. Slippa tänka. bocka av maddes punkter. slog ihopa två pass idag och bara körde. Effektivt. Senla jag till en Ryskrutinbenböj och tabatabicepscurl bara för skojs skull. Nu tror jag jag börjar komma tillbaka. Känns hoppfullt.