Vad är vi? Vad är verkligheten? Det är bara något som våra sinnen uppfattar, vi kommer aldrig att få veta vad verkligheten är. Varför lever man? Vad är tiden? Varför går det som vi kallar tiden? Jag vill inte att tiden ska gå. Jag vill stanna tiden. NU: Helst för några år sedan. Jag vill inte bli gammal. Jag är nog mer rädd för åldrandet än för döden. Men jag vill inte att människor i min närhet ska dö. Och varför dör man? Vad händer när man dör? Vi snurrar runt i något som vi kallar rymden som är ett begrepp som är svindlande och som jag inte begriper. Vi pratar om TV-program, om träning, säger hej hur är läget, men samtidigt vet vi inte vad vi är!!?? Vad är existensen? Det som vi kallar våra sinnen uppfattar/skapar en sorts bild av något som är…..VAD?????
Det låter som om jag är filosofiskt lagd, men det är jag inte alls. Jag tror att man som filosof tycker om att fnula på såna här frågeställningar. Det gör inte jag. Dessa tankar gör mig mer eller mindre tokig och ger mig mer ångest än vad jag redan bär på. Jag vill inte ha dem. Men tänk inte på en grön elefant…..
Vara mindful….tänka att det är bara tankar, jag behöver inte göra något åt dem, jag kan låta dem bara vara utan att lägga någon energi på dem. Jodåsåatt. Låta den gröna elefanten vara…..
Med elefantmetaforen ville jag uttrycka att när man försöker att inte tänka på något blir just den tanken/de tankarna än mer påträngande.
Tack för din input. Kram
Jag tycker den “gröna elefanten” är spännande. Är det det okända som skrämmer, att inte ha svaren på alla frågor?
Jag är mer rädd för det jag har framför ögonen varje dag och någonstans ligger en gnagande känsla att jag blir äldre och att jag borde göra mer, vara mer…men sedan blir jag för trött och nöjer mig med att tycka att gröna elefanter är spännande åter igen..