Nu har jag bestämt mig, jag ska byta fokus på träningen. Från distans till fart.
Några av målen som automatiskt dök upp är 5km på 25 minuter (snitt 5:00 min/km), milen på 55 minuter (snitt 5:30 min/km) och halvmaran på 2 timmar (snitt 5:41 min/km).
Just nu ligger jag på 5km 28:13 (snitt 5:39 min/km), 10km 59:48 (snitt 5:59 min/km), 21,1km 2:17:17 (snitt 6:30 min/km) så jag har något att bita i.
Öka tempot nästan 40s/km på 5km, 30s/km på milen och hela 1:11 min/km på halvmaran är inget man gör i en handvändning så det är lika bra att jag börjar nu. Till när jag ska klara dem har jag inte klurat ut, men var sak har sin tid. Att jag ens satt fartmål är i sig fascinerande.
Jag *vet* för bövelen redan att jag kan springa långt, jag behöver inte springa *längre och längre* sträckor hela tiden för att bevisa det. Inte för någon annan än mig själv antagligen.
Tänk att jag efter 6 avverkade marathonlopp och 10 ultramarathon fortfarande kan tvivla på att jag kan springa så långt som ett marathon?
Jag sätter de här målen för att tvinga mig själv att tänka om. Tvinga bort tankarna från mil och kilometrar per vecka. Jag ska försöka tänka fart. Jag. Som nästan alltid springer så att jag har kapacitet kvar, som alltid sparar lite krut. Som alltid har minst en växel kvar på slutet och krafter kvar att le, vinka och se glad ut på slutet av lopp som får andra löpare att grina illa av utmattning.
Vilken utmaning..! Inget mer “den som spar hon har”…
har pressat milen från 47 till 42 samt halvmaran från 1:45 till 1:37 och nu ligger målet att köra den på under 1:30 vilket blir tufft som fasiken
Extremt mycket backträning, korta backar, mycket intervaller 6*1000m samt en hel del lågpulspass i riktigt sakta tempo är receptet som funkade på mej
rekommenderar en läsning på denna sajt samt även kalkylatorn som finns där
http://www.mcmillanrunning.com/
Vad jag syftade främst på var att farten på träning inte säger så mycket om intensiteten alla gånger. Om man springer i mycket backig terräng eller överhuvudtaget en “besvärlig” bana blir farten lägre trots hög intensitet. Jag tror att det därför är bättre att bedöma passet på intensitet och inte fart och att “långsamt” pass med hög intensitet ska räknas som kvalitetspass. Om man alltid fokuserar på farten i varje träningspass så är det lätt att man undviker “besvärliga” banor eller blir besviken för att farten blir låg. Man missar då en bra komponent i sin träning. Så menade jag. 🙂 Inte att man håller koll på vilken fart man höll. 🙂
OK, jag var helt enkelt inte säker på vad du menade. Att nå ett mål tar den tid det tar, men iaf jag tycker det är lite intressant med var platåerna kommer och när det händer mkt och när det är lite mer långsamt man blir snabbare.
Sedan så är det just det där med långsam träning kan ge snabba race … så nej man ska inte hänga upp sig på fel tider.
Lingling: Vet inte om det är mitt inlägg du syftar på när du pratar om tid men vad jag menade var på träning. Eller en del av passen. Jag kör också mot klockan ibland, alltid på tävling och ibland på träning. Vad jag menade var att jag inte tror på att fixera sig på farten på alla träningspass – för att inte bli begränsad. 🙂
Det är bra att variera sig. Det som gör att jag funderar över tiden är att mina första tre Tjejmilar skiljer det ungefär 2 min/år emellan, sedan har jag legat still på 59:50 – 60:35 på asfaltmilar i ett par år – och så hyvlade jag plötsligt av mer än tre minuter … Så nu undrar jag hur man blir av med 1½ – 2 minuter; Hur den kurvan kommer se ut …
Tänk ansträngningsgrad när du springer. Det tycker jag är kanon för då blir inte backar, krångligt underlag, värme etc ett irriterande moment som gör att jag presterar “dåligt”. Om åtminstone jag jagar sekunder när jag springer så väljer jag platta och lättsprungna banor och då blir det inte så jättebra träning (om det tenderar bli för mycket sådana rundor). Jag behöver heller inte känna mig besviken om det går långsammare någon gång (och det gör det titt som tätt för mig så det är väl en överlevnadsstrategi kan jag tänka mig). Ibland går det fortare och ibland trampar jag vatten men så länge jag kämpar på så gott jag kan är jag duktig. 🙂
Ett litet tips……
Lycka till – du peppar mig också.
hjärnan & kroppen borde tränas upp hos mig
5 km inte så dumt – jag ska ju vara med sprint traithlon nu 21 aug i stockholm 🙂
snabbaste 10km var 57:24 men det var ett tag sen….
GRattis på ditt beslut ! Ska läsa ditt blogg och hoppas på många tips!
Jag är nog redo för lite omväxling nu 🙂
Långt och länge har jag testat, in absurdum t om 🙂
Jag har ju gjort den “omändringsresan” och tro mig – hjärnan vänjer sig. Springer man lite fortare blir man precis lika trött av ett kortare pass än av ett långt – fast kanske på ett lite annat sätt. Det är dessutom superkul! 🙂 Må alla ultrarävar ursäkta mig men jag gratulerar dig till ditt beslut – AJ slå mig inte! 😉
Jag försöker övertyga mig själv om att det är okej att springa kort och fort, alla pass måste inte vara 2 timmar eller flera mil.
Även korta, snabba pass är pass 🙂
Klart du ska göra det du gillar! Det är ju det som är hela vitsen med löpningen och livet överhuvudtaget. Att få den korta tid vi har till låns att bli så njutbar och så rolig som möjligt. 🙂
Jag gillar ju att springa fort, då borde jag väl göra det?
Skönt att ha satt målen på pränt, de blir mer riktiga på det viset. Lite mer officiella, verkliga.
KUL! Det blir spännande. Vi har våra utmaningar 🙂
Jag har ett tidmål på milen, och första delmålet är under timmen. Så först ska jag ikapp dig, sen få vi se! 🙂
Vad kul och spännande! Och hur lång tid det tar är ju faktiskt inte den viktigaste frågan – det är resan dit som ger den största upplevelsen. Eller hur? 🙂 Ett råd på vägen mot raketsatsningen är att du följer din tidigare plan att hänga med på Runday-löpningen. Väldigt mycket fokus på raketträning och kanonbra råd från de makalöst snabba och duktiga ledarna. Och så roligt så att man glömmer hur hårt man tränar – det känner man när man kommer hem. En känsla som åtminstone jag ytterst sällan får uppleva när jag försöker pressa mig solo.
Springa längre och längre kan du hålla på med så långt upp i ålder, långt efter det att du pga fysiken kanske måste sluta raketa dig. Du är ju bara barnet ju! 😉
🙂
Jag har också 55 min som mitt milmål … undrar hur lång tid det tar?