Idag var jag och hämtade nummerlappen till Tjejmilen och strövade omkring på området. Tittade på erbjudanden, pratade med andra löpare och lät mig ryckas med lite av atmosfären. Vi pratade med Alfred Shemweta, en mycket sympatiskt och trevlig person. Vi var överens om att Hälsomässan i Älvsjö är rolig att gå omkring på och att löpning är beroendeframkallande.
Sen stötte vi på Rune Larsson, också en mycket sympatiskt person som jag tror man kan lära sig mycket av om man får chansen. Det kändes lite smått overkligt att stå där bland så meriterade löpare och snacka löpning (de snackade, jag lyssnade) men det fick mig att tänka lite också. En gång i tiden måste de också varit lika gröna som jag. Det är bara att låta sig inspireras av deras bedrifter och göra sitt bästa.
När vi gick förbi Stadion kände jag hur håret på armarna reste sig. Kommer jag att orka springa hela vägen in dit? Stannade och tittade på kartan över Stockholm, följde maransträckningen med fingret och försökte tänka positiva tankar. Vi får väl se den 31:a maj.
På söndag springer jag Tjejmilen först och främst.
Jag har tre mål:
* Komma in under 75 minuter (det realistiska målet)
* Komma in runt 70 minuter (den optimistiska förhoppningen)
* Komma in runt 65 minuter (den orealistiska drömmen)
Man ska inte spänna bågen så att den brister.
njuuuut och du kommer in under 65 🙂 Jag är obotlig optimist !!!
Lycka till i morgon!!!
Spring och njut i morgon så ska du se att det går fortare än du tror. Jag håller tummarna (och tippar på 68 minuter). Go girl,go!!!
Herregud så klok du är! Gillade din sista rad så helt i min stil Man ska spänna bågen – ja, visst! – men inte så att den går sönder…Lycka till imorgon och kanske att vi ses – snackas om träff vid bokstaven F för funbeatare efter målgång…skulle oxå vilja vara i huvudstaden redan nu för att inspireras men åker upp först imorgon..