Ett varv var 10km, fast det kändes lättare att tänka varv än mil. Första gick väl rätt okej, jag kände mig tung och seg. Pressade på lite för att försöka hålla så nära måltiden som möjligt och missade bara med några minuter (bra för att vara en så ojämn löpare som jag). Gick i de brantaste backarna, som man gör på en ultra, och försökte få i mig chokladen och bananerna från varvpåsen – jag hade tänkt att ta en påse godis per varv egentligen men jag orkade inte igenom ens den första..!
Skulle jag tagit varning av det? Nej, det tycker jag inte. Jag är inte en glupsk löpare. Jag drack bra, resorb och vatten på varven och vatten och kaffe i varvningen. Andra varvet blev inte lättare, som jag trott. Det blev aldrig lätt löpning men jag försökte hålla humöret uppe ändå. Det gick väl bra så länge inget gjorde ont.
Tredje varvet kom den första svackan, jag ville bara hem. Löpningen gick tungt och jag visste vid det här laget att 12 timmar förmodligen inte skulle fungera. Det kom och gick något som liknade duggregn. Men jag svettades så mycket att det inte spelade någon roll. Fortsatte gnaga på köttbullar och fylla på med resorb.
Fjärde varvet började jag ana att vaderna tagit mer stryk än jag trodde, de började hugga och värka på ett sätt jag aldrig varit med om förut. Något gjorde förfärligt ont i knävecket när jag pillade där, så då pillade jag inte där mer. Men det gick ytterst dåligt att vinkla foten nedåt (som i frånskjut t ex) så det blev ju lite si och så med farten…
Femte varvet bestämde jag mig tidigt för att inte försöka fullfölja, vänstervaden nöp till ordentligt först i en backe jag underlät att gå i och därefter när jag snubblade till på en rot. Om man kan säga att en smärta har en färg var den här illröd, eller vass om man så vill. Andra smärtor, som trötthet, är mer dova nyanser av rosa och orange, och inte så närvarande.
Jag vet inte om jag ställt till något i dagsläget, jag tror jag steg av i tid ändå för det gör åtminstone inte ont att sitta still. Men det återstår att se om jag har rätt också, jag har haft fel förr.
Lustigt nog är jag rätt nöjd ändå, trots att tiden (runt 8 timmar, glömde stänga av klockan så jag får vänta på den officiella tiden) inte blev så lysande och trots att jag bara sprang 50km. För om man bortser från vaden är jag oförskämt oberörd i resten av kroppen. Det, åtminstone, är något att glädja sig åt tycker jag.
Vafför gör hon på detta viset?
Tack ska ni ha, jo visst stämmer det att 50km är långt men inte lika långt som 80. Det var ett av de svåraste beslut jag tagit, men nödvändigt tror jag.
Kul att träffas och bra jobbat. 50km är sjukt långt!! Klok du är också som kliver av när du känner att kroppen inte är med längre.
Supertappert! Bra jobbat och klokt att stiga av när det kändes som att det var dags. 50 km(!) – tänk på att många inte fixar 5 km.
Grattis till en jättebra prestation! Det är kul att följa din väg som ultralöpare. Ser att vaderna verkat klara sig OK, det är ju bra. Bara att vila ett tag och så ladda på nytt.
“Bara 50 km”?? Det är ju abnormt långt tycker jag! Klokt av dig att ta det beslutet. Ta hand om dina vader nu! Det går fler tåg! Bra gjort! 🙂
Jag tycker 5 mil är en kanonbedrift! Du fick en sluttid och har förhoppningsvis inte skadat dig, utan bara blivit “trött” vaderna. 🙂
Aah, ja, ryggsäck är varmt. Nästan så att man kan dra ner på övrig klädsel då. Nåja, hursomhelst ska du vara nöjd över din insats! Hoppas vaden läker fort.
Ah, vänta här – nu påminde du mig om en sak som jag glömt! Jag hade ju ryggan på mig, den måste ju ha isolerat ryggen rätt duktigt eftersom den är vadderad för att inte skava 🙂
Jag svettas också sjukt mkt och har därför investerat i marknadens kanske tunnaste vindjacka, Craft elite. Nästan hela ryggen är i nån slags mesh och det är stor skillnad mot de vindjackor jag haft tidigare som jag ofta kokat i. Rekommenderas!
Ja, man känner sig lite bättre till mods om man får en tid, helt klart!
Jag hade tunna sommartights, kortärmad tröja och sommar-R90 (mot vinden, det blåste jäklar i min lilla låda när det inte var skog) så det var nog bara min vanliga sprinkler som dragit igång, jag är lite av ett mänskligt duschmunstycke på det viset 🙂
Skulle skrivit det tidigare förresten:
Janne och Patrick är kloka arrangörer som vet hur man håller löparna glada, vilka duktiga killar! Hela loppet är helt enkelt outstanding, och med Lena i varvräkningen är man lugn för då går det rätt till.
Jag är imponerad över tilltaget! Att ni orkar! Tycker ni är beundransvärda!
Det bästa med TEC måste ju ändå vara att man kan byta distans och på så sätt få en sluttid och slippa bryta loppet. 50 km är respekt, det också! Jättebra kämpat och klokt att kliva av när du fick ont.
Du skriver att du svettades mkt. Det var inte speciellt varmt idag, var du för varmt klädd kanske?