Skulle testspringa milen idag. Se vart jag hamnar utan att tränat speciellt mkt tempo.
Joggade först 3km sen startade jag om klockan och sprang mot magnarp. Hade grym vind mot mig så jag kämpade som bara den för att ligga kring 10,5km/h! Halvvägs så vände jag och behövde inte alls pressa lika mkt men kände hur psyket slet.
Jag är van vid att antingen går det snabb(are) och sen blir det vila ganska snart. eller så håller jag igen på tempot och kör lääänge. Detta är något helt annat. Att köra ett snabbt tempo så pass länge.
Trots att jag kände mig heelt slut de sista 2km så när jag stannade efter 10km och hämtade andan hade jag “gott om krafter kvar”. Irriterande att jag inte vågar ta ut mig helt. Höll igen alldeles för mkt under de 5 första km och hade kunnat öka tempot betydligt där.
Det är någon mental spärr jag har: “bäst att spara på krafterna”.
Tiden slutade iallafall på 55 min så jag lyckades hålla 5:30 trots att de 5 första var betydligt långsammare än så. Bara att bita ihop och köra mer tempo, backträning och intervaller. så ska jag väl kunna pressa ner 5min till inom kort.
Inspirerande. Jag själv har som mål att lyckas springa 1 mil i år. Men mitt tempo kommer att vara minst minuten långsammare…