Det är märkligt vad tiden går fort när man slutar träna ett tag. Veckorna flyger fram. Det blir snabbt ett stort hål i träningsdagboken och en stor lucka att jobba igen i träningsmålen. 

Nu är det ju tur att hela min tillvaro inte är upphängd på träningen, för då hade det varit katastrof nu. Någon träning har det ju inte varit tal om.

Det tråkiga är ju som sagt att komma igång igen. Det som varit så skönt är att man kunnat ta det lugnt och ta igen sig. Göra andra saker än att stressa iväg till gymmet. Inte stressa med maten på grund av träningen. Inte stressa med tvätten för kläderna får plats i få maskiner.

Det dåliga med sköna uppehåll är att man blir i galet dålig form. Det är när man ska dra igång träningen igen man märker att det är många veckor man skippat träningen. Inte bara “ett litet tag” som man väljer att vilja tro.  

Det är väl bara att börja så smått. Göra något lite i alla fall. Bättre än inget. Jobba upp intensitet och längd på både distanser och i tid. Börja om liksom.