Tog det väldigt lugnt och försökte vara väldig snäll vid fysiken. Det gick bra till Solna, dvs i cirka 20km, där vi stannade för en ostburgare och den satte sig på tvären. Mådde fruktansvärt illa, fick sura uppstötningar och ont i magen. Har ätit och sprungit förr, så jag tolkade det som ett tecken på att kroppen kanske inte riktigt var i form än. Så sista 6 kilometrarna eller så gick jag mer än jag sprang, jag tyckte det kändes bäst så. Det kommer fler långpass, det är onödigt att pina sig mer än nödvändigt.

Fast fram till hambugraren kändes det faktiskt förvånansvärt bra. Jag tror att min respekt för distansen börjat sjunka lite. Vi får väl se vad det lider, det är inte så länge kvar till maran.