Schneeberglauf. Haha. Ja… Man vet ju liksom inte va man ska säga om ett lopp som e helt sjuka 1250 höjdmeter på 10 km. Det blir ju liksom ngt helt annat än att springa. Det va ju rätt många ställen som krävde händer till hjälp. Sista två km tog en halvtimme! Men kul så klart. Även om jag hade bestämt mig för att ta det rätt lugnt. Hade ju inte kutat det förut och fanns liksom ingen idé att kuta livet ur sig för att göra nåra minuter bättre. Men det går nog att skala av 4-5 minuter på det där med bättre förberedelser. Lökig träning senaste månaden och lite sömn nätterna innan. Men som sagt: kul ändå i all sin underlighet. Mest underligt e väl hur man e funtad. hittade det här loppet i onsdags å tänkte att vafan man kan ju lika gärna signa upp. Blir ju inget Tour de Tirol i år eftersom det krockar med lite andra grejer. Sagt å gjort. Anmäld å upp 06:00 i morse. Ingen riktig frukost (käka enorma mängder indisk mat igår på mottagning sent så magen ville helst göra sig av med saker, inte ha mer haha). Och det e först när man står där man inser att det e ju fan inte å leka med att bara hiva sig upp på Schneeberg! Det e ju 2070 meter högt! Inte fan bestämmer man sig på onsdagen före att man ska kuta upp på toppen av Kebnekaise?! Och inte käkar man stark indisk mat like there is no tomorrow dagen före man kutar upp på Keb?! Haha… Jag fattar fortfarande inte att jag bara anmäler mig till alla dessa underliga grejer å sen bara kör… Men det e ju så man får gjort grejer. Funderar man för mkt å för långe blir inte mkt gjort. Nej: kör så det ryker bara! Sen får man vila när man blir skadad 😉 Fast egentligen va ju det där inte riktigt min grej. Jag är ju inte längre byggd för att ligga nära maxpuls i 1,5 timmar. Är ju relativt sett rätt mkt bättre när jag får ligga på säg 75% i 8-10 timmar. Det e då dieselmotorn tar ut sin rätt. Mitt pannben är gjort för seeeega långa lopp. Inte för att stånga stenhårt rakt genom väggen under kort tid 🙂 Att beskriva loppet känns ju nästan onödigt. Haha… Räcker ju som sagt att säga att det e 2,5 ggr Lidingöloppets höjdmeter på en tredjedel av sträckan. Att det e som att ta 12,5 meter varje hundra meter i en mil. Hela tiden. Nej det fanns inga nerförsbackar. Alls. Och det avslutas alltså med 400 höjdmeter sista 1,5 km!! Haha. Gotta love it. Lite najs va det ju att man sprang nere i dimman ända till sista säg 2 km när man kom upp över ca 14-1500 meter där det va strålande sol! Att gå i mål på nästan 2000 meter och ovan molnen e naaajs asså. Senan höll bra. Får se hur det känns imorgon. Men eftersom farten var så låg så blev det nog inte katastrof. Men kännas kommer det att göra. Hmmm… Nu ska jag fan gå all in på rullskidor (ja ok då… 15 år gamla in lines) ett tag tror jag. Eller om man skulle förvilla sig in på gymet ngn gång möjligen…