I går kväll blev det comeback med torsdagsgruppen för första gången sedan Almedalsveckan.

Intervallträning i grupp är verkligen da shit, och vi är några stycken som är tillräckligt jämna för att sporra varandra. Daniel och Fred drar ju förstås ifrån men Henrik är tillräckligt nära för att funka som draghjälp. Brent startade de långa intervallerna stenhårt men jag lyckades i regel plocka in honom och gå om på sista 50 metrarna.

Tommy har blivit direkt livsfarlig – med stor möda höll jag honom bakom mig på de inledande 5 långa (ca 90 sek) backarna varpå han drog som en avlöning på de lite kortare och snabbare (ca 210 m, 3:15-fart för min del, med ganska lurigt underlag som släppte fläckvis). Med mina yttersta krafter lyckades jag spurta ner honom på den allra sista.

En ny lirare var också där – Anders, tror jag han hette, som ännu är klubblös. Kanske går att värva. Han låg också och skavde i samma segment, det vill säga strax bakom mig på de längre och framför på de kortare.