Idag är det två veckor sedan Kalmar IM. Har försökt att vila mycket. Det är inte min starka sida. Har i alla fall inte cyklat eller löptränat. Roat mig med TRX, yoga och promenader med hunden. Det går ganska bra, trodde jag skulle klättra på väggarna, men bara man kommer ut i september vädret så går det acceptera att man inte tränar men motionerar lite. Aktiv vila. Kroppen och knoppen behöver det. En dag var jag så träningssugen for och simmade men efter 1000 m var abstinensen mättad. Våga vila och tänka på annat.

Jag har gjort mitt träningsprogram för hösten. Ska ha två “göra vad jag känner för veckor” till. Inga långa pass, inte träna varje dag, högst varannan, gruppträning på Friskvårds ev aik gympa för att få träffa träningskompisarna. 

I övrigt umgås jag med familjen och njuter av min älsklings månad september. Vackra färger,  härlig luft.

Revansch då, jodå, det finns en IM i tankarna och anmäld till nästa år och då rackarns blir det plattan i golvet. Har en plan för hur jag ska bli starkare, snabbare och erfarenheten av två tidigare IM gör att jag vet jag behöver inte fega. Det tar mer än ett år att lära sig Ironman. Tålamod och ödmjukhet är något man får lära sig. Tror det är därför triathleter gläds med varandra. De vet hur mycket träning som ligger bakom.