Så länge malde jag på löpbandet. De första 180 minutrarna flöt som de skulle, visst blev det lite segt och jag blev lite trött i benen efter ett tag men så blir det ju alltid på långpassen. Tog gel efter 90 respektive 180 minuter och det hjälpte väl förvisso en del också. Men jag kanske borde haft något mer än vatten i flaskan?

När jag påbörjade den sista etappen, trekvart, kändes det lite läskigt. Nu var jag ute på djupt vatten eftersom längre än tre timmar springer jag normalt bara på tävling. Plötsligt blev jag supergrinig och jättetrött, och efter ett massivt hjärnarbete kom jag fram till att jag nyss passerat tre mil. Benen värkte, humöret sjönk och jag fick påminna mig om att det bara var en liten bit kvar. Bara några kilometer, det är ju ingenting.

Jag måste tro att den här taktiken fungerar, det måste helt enkelt fungera. Först måste träna upp det som tar längst tid att påverka (uthålligheten) och mot slutet av perioden komplettera med det som eventuellt saknas. Jag litar tungt på att mina kalkyler stämmer, att farten jag håller på löpbandet motsvarar mitt tänka (betydligt lägre) långpasstempo ute. Om man ser schemat i sin helhet och tänker igenom vad det är tänkt att göra så tror jag det kan fungera. Hur som helst är det försent att ändra taktik nu.

Man kan nästan tro att killarna i Karlstad arrangerat 6-timmars bara för min skull. Tuffaste veckan i perioden kommer samma vecka som loppet går och veckan efter är en glidarvecka med lugna pass och framför allt korta pass. Nästan som om det var meningen… 🙂

Jag behöver kanske inte nämna att jag funderat i cirklar runt TEC och vänt på funderingarna fram och tillbaka ganska mycket. “Gå ut i komforttempot för dagen och se hur länge det håller”, “Gå ut i ett givet tempo och håll det så länge du någonsin orkar”, “Gå ut i ett givet tempo och öka om det känns bra för dagen” eller en mix av allihop. “Gå i alla backar” kontra “Spring så länge du kan innan du viker dig och börjar gå” eller “Gå disciplinerat varje 25:e minut oavsett vart du befinner dig” eller…. Ja, listan på tankar kan göras evighetslång.

Gissningsvis blir det en vild blandning av dagsform, gissningar och uppsnappade goda råd från erfarna ultralöpare en kvart före start. Det är ungefär då, en kvart före start, som jag lägger planen för dagen. Om jag alls lägger en plan, det har hänt att jag gett mig ut planlös också. Än så länge har det också fungerat. Nåja, jag fortsätter väl fundera imorgon, när jag avverkar mitt andra långpass för helgen. Just nu känner jag mig ganska nöjd trots allt, blåsor och skavanker till trots. Inget gör särskilt ont ändå och jag mår bra. Benen är lite trötta men på det hela taget okej.

Så det verkar fungera. Det måste det.