Idag stod det långpass på schemat, jag laddade ju rätt duktigt med våfflor igår så det var så gott som garanterat att jag skulle springa långt idag. För att inte ledsna på några av mina rundor, några löper längs samma gångbanor innan de viker av åt olika håll, så sprang jag åt ett helt annat håll enligt en runda jag inte sprungit sen förrförra sommaren. Jag hittade faktiskt, jag är så sjukt stolt över det! Att jag inte kan räkna är en annan femma, 27km skulle det vara idag. Det blev det inte riktigt, det blev inte ens de 30 jag tänkte att det kunde vara. Det blev nästan 35km i slutänden. Men det flöt på bra ändå, jag stängde av klockan efter 4h00min12sek.

Från Spånga längs Enköpingsvägen till Haga, längs stranden ner till Valhallavägen (det var den här sträckan jag var mest osäker på ) , Valhallavägen ner till tevehuset, ner till Strandvägen, sen följa vattnet till Stadshuset. Därifrån via Rålis till Alvik och längs Drottningholmsvägen till Brommaplan, vidare till Spångavägen och hem.

För att inte tycka om raksträckor befinner jag mig förvånansvärt ofta på en. En väldigt lång en dessutom.

Fästmannen hade en bra förklaring till det. Jag blir lättdistraherad och okoncentrerad när jag springer, och jag har vansinnigt dåligt lokalsinne redan innan jag börjar springa. Men en raksträcka ska jag väl inte kunna svänga fel på ändå.

Det kan mycket väl stämma för jag lyckas på någotvis pricka in de flesta långa raksträckorna i hela Stockholm. Jag har inte kommit på någon bättre förklaring själv.

Två långpass, båda har föregåtts av antingen pannkakor eller våfflor. Båda passen gick fruktansvärt bra. Dagens pass gick väldigt bra med tanke på hur illa jag fått sova på sistone, med en marskatt bölande i huset. Jag kommer inte våga sluta äta våfflor eller pannkakor på lördagarna snart, det fungerar ju jättebra som rallybränsle för långpassen… Shiiiit… Mjöl, mjölk, smör, ägg och kanske socker… Inte en fiber så långt ögat når. Det kanske är det som är hemligheten? Tål att funderas på.

Jag är, som nästan alla löpare, lite vidskeplig just när det gäller förberedelserna. Fakta och vetenskap är bra, det kan lugna ner mina nerver om jag applicerar kunskaperna på rätt sätt i rätt tid. Sen kommer en sån här sak, antagligen ren slump, och då börjar det gå troll i skallen på mig.

Men tänk om..!