I ett försök att inte klättra på väggarna och därmed förvärra min förkylning så sitter jag och försöker repetera lite Koryu Uchinadi drillar visuellt på skärmen. Det är mycket frestande att hoppa upp från stolen och börja skutta omkring och göra rörelserna såklart. Fattas bara annat.

Har ju inte haft ork att träna särskilt mycket i sommar. Vissa av drillarna var det ju flera månader sedan jag tränade på. I vanlig ordning så har väl valda sådana halkat av mitt teflonminne. Hur kan jag inte känna igen delar av det? Jag som kämpade så för att sätta dem? En del sitter som berget, annat är bara borta.

Tack och lov känner jag igen mer och mer efter hand. Det kommer tillbaka bit för bit. I vanlig ordning så skulle jag behöva utföra rörelserna praktiskt för att det ska vara optimalt för mitt kom-ihåg. Jag är lite av den modellen av elev.

Nu är inte förutsättningarna optimala. Jag får feber till och från och nu har även hostan och snuvan hunnit ikapp huvudvärken och illamåendet. Kanske får jag helt enkelt anpassa mig till förhållandena och acceptera att inlärningen går lite långsamt just idag. Av flera anledningar.

Hoppas jag snart är tillbaka i dojon och får träna på riktigt!