Eftersom det rådde skitväder ute, kallt och blåsigt för att inte tala om snön, så höll jag mig inne. Jag var riktigt trött imorse och valet stod alltså mellan soffan och löpbandet, springa ute var inte ett alternativ ens.
Fast det var inte riktigt min dag idag, pulsen ville aldrig riktigt komma ner under 150 ens när jag sänkte farten riktigt mycket och jag kände mig trött och orkeslös. Det fanns helt enkelt inget studs i steget idag.
Så då var det ju tur att jag höll mig på löpbandet idag så att jag kunde kliva av efter 45 minuter. Jag tar det där med långpass en dag när det känns som att jag mår bra av det istället. Pannben i all ära, man ska ha något innanför det också.
Som sagt, jag funderar på hur det vore om de körde ett stort mästerskap i mara ja som i mars t ex i temperatur +2 grader, vi kanske ska skippa vinden dock, på en platt och fin bana, vore det inte rekordläge då? Inga såna där vidrigheter som 20+ …
duktigt att lyssna på kroppen!
Av kyla kan man bli synnerligen motiverad att springa lite fortare än man avsett 🙂
Själv sprang jag ett riktigt bra pass i snön och den pinande vinden… jag var ju onekligen motiverad att bli färdig snabbt med tanke på vädret.
Visserligen sprang jag mitt distanspass i samma tempo som jag brukar springa mitt snabbtempo men.. detaljer 😀
🙂
🙂 Jättesant! Allt annat tänk är vansinne.
Det var poetiskt uttryckt! 🙂
Sant dessutom 🙂
Helt rätt! Vem bryr sig? Det drunknar i bruset av din brutala framgång i övrigt. 🙂
Ja, jag har haft så himla många riktigt bra dagar på sistone att en mindre lyckad inte gör så mycket. Den försvinner i lyckan över att kunna springa så fort som jag gör nu 🙂
Klart det gör! Det kommer bra dagar precis som det kommer mindre bra. Det kallas livet. 🙂
Jag lyssnade förgäves efter fortsättningen idag, glömde jag att skriva. Det blev inget “men det fungerar”, som i veckan när jag körde intervallerna eller när jag kutade milen i måndags.
Fast då kommer det en annan dag istället 🙂
Jag tror jag börjar bli bra på att höra vad kroppen säger, om inte annat för att jag blivit uppmärksammare på sistone. Och då hör jag när den säger “Det här är jobbigt (här slutade jag lyssna förr och missade fortsättningen: ) men det fungerar!” men nu hör jag lite bättre tror jag 🙂
Ibland kvicknar jag till när jag börjar springa, men idag blev det bara jobbigare ju längre jag sprang så då vilar vi väl idag då 🙂
Av förklarliga skäl har jag sovit uselt de senaste nätterna, jag tror det är där skon klämmer så nästa vecka borde det fungera igen 🙂
Du är så klok! Det är bara veklingar som måste använda sig av pannbenet – du som aldrig maskar för att det är jobbigt behöver inte det. När kroppen säger nej är det för att den mår bäst av att låta bli – då kan du, i motsats till många andra, med gott samvete lyssna och lyda. 🙂