Idag gjorde jag misstaget att äta pizza före träningen. Brist på tid och organisation gav mig i och för sig inte så mycket val, alternativet hade varit att träna på tom mage. Så det fick bli som det blev.

Hela passet kändes tungt och besvärligt idag, det är ett av de där passen jag är glad att jag är klar med. Men det kan i och för sig ha med gårdagens intervaller att göra, jag hade faktiskt träningsvärk imorse när jag steg upp, främst i samtliga muskler som sköter vridet i midjan och så vaderna. Det lär jag inte lida av imorgon, då lär det vara helt nya musklergrupper som hatar mig som pesten 😀

Men det kan jag ta faktiskt, för jag fick en komplimang idag. “Vad du ser smal ut”, säger en kompis och älsklingen nickar medhållande. Jag tror inte mina öron, men tackar för komplimangen och det är först en lång stund senare jag inser att det var mig det gällde. Jag som alltid varit så knubbig – tjock till och med. Det som gör komplimangen lite extra trevlig är att det kom från en person jag vet inte dräller komplimanger omkring sig i onödan och absolut inte falska sådana. Då blir man glad, och ser på sig själv med lite blidare ögon ett tag 🙂

Jag får komma på något sätt att gottgöra älsklingen för att jag inte trott på honom när han sagt samma sak. Han dräller inte onödiga komplimanger runt sig heller och är alltid ärlig så varför jag inte tagit åt mig vet jag faktiskt inte. Så himla korkat egentligen. Men sådan har jag nog alltid varit.