Fredagen är träningsfri dag för mig, och det är tur det med tanke på hur tung och ovillig kroppen känns. Jag väger f n säkert ett helt kilo mer i bara vätska, jag känner mig regionalt svullen i muskler som arbetat hårt och har nyvunnen träningsvärk som redan både ersätter och överglänser den gamla.

Så hur kan jag vara sugen på mer? Sinnessjukdom? Kanske, men mer troligt är det att jag är lite för ivrigt att dra nytta av framgången, utnyttja att kroppen svarade bra på träning den här veckan och ösa på lite till.

Men så ska man inte göra, det är expressvägen till skadeträsket. Kroppen talar om för mig att den vill vila idag, så vila ska den få. Naturligtvis hoppas jag att kroppen belönar mig för min flit och klokhet med att svara bra på långpasset också – min kropp och jag idkar byteshandel på det viset. Jag byter bra kost, regelbunden träning och lagom mycket vila mot glädjen att klara det jag vill göra.

Långpasset kommer till helgen, förhoppningsvis kan jag smyga på ganska bra då. Det ska vara ett lugnt pass, det har jag bestämt redan nu. Jag ska strunta i tempo och försöka hålla nere pulsen istället, det har jag inte testat på långpasset. Så får vi se vilket sluttempo jag landar på om jag gör så.