Jahopp, då var det dags igen. Jäsiken så jobbigt det är med tusingar. Etter värre när det är första passet på ett tag. Pulsen uppförde sig som jag misstänkte, jag sprang för ovanlighetens skull med pulsband för jag ville se hur mina tankar stämde. Så länge jag var någorlunda pigg sjönk pulsen lätt så fort jag saktade in. Uppvärmningen var lätt, trots 6:40-tempo steg pulsen aldrig över 154bpm! När intervallerna började steg pulsen lätt upp till 165, sen segade den sig sakta upp mot 170 och sen var intervallen slut. När joggvilan tog vid föll pulsen dramatiskt i början, mot slutet av passet tog det längre tid för pulsen att sjunka. Men det var eländigt vad sjukt jobbigt det blir vid 169-170 ungefär! Sista joggvilan stod jag faktiskt vid sidan av bandet och undrade om jag skulle överleva en intervall till, huvudvärken var ganska intensiv då och jag mådde inte helt bra kändes det som (trött!!!) men det var ju bara lite till. Bara en enda intervall till. Tänkte på Hellner och Kalla, inte sjuttsingen har de utvecklats som de gjort för att de klivit av bandet innan sista intervallen. Bet ihop, genomförde sista intervallen och kände mig sjukt nöjd med det. Och trött. Väldigt trött.