Igår var det dags för äventyr igen, vi skulle springa 62km runt och igenom Stockholm. Givetvis stannar vi och fikar, äter och småpratar undertiden, vi hann till och med hålla oss á jour med OS-fotbollen lite grand.

Snittfarten i löpningen hölls till modesta 8:39 min/km enligt Garmin Connect (som har en hel del funktioner jag tycker om!) och färdtiden var enligt klockan 8:56:50 medan totala tiden landade på 9:44:45. Det är med andra ord inte ett pass gjort för att flåsa och bli trött på det viset utan ett långsamt malande.

Fick rätt bråttom efter 50km nånstans, naturligtvis efter att jag konstaterat att “Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag dricker, jag har inte behövt gå på hela dagen”. Naturligtvis tog det inte tio minuter så måste jag. Mitt i ett villaområde är det ont om lämpliga (lagliga) buskar så det blev att bita ihop och mala. Stötte på en Preemmack, vilken lättnad.

Men det var enda gången vi gjorde något ryck, fartökning om ni så vill. I övrigt flöt det lugnt och fint, vi gick i backarna som inte var så jättemånga och tog det lugnt. Hela tiden med planen att ha kul lägga kilometrar bakom oss och hela tiden ha roliga delmål framför oss. En liten burgare på Max, en mjölk och korv på med bensinmack nånstans, en näve djungelvrål mitt i skogen. Små avbrott i löpningen som gör det lättare att fortsätta 🙂

Mjölk är för övrigt en alldeles utmärkt sportdryck, inte så sötsliskig som de där sockerblandningarna och med betydligt bättre näringsinnehåll. Lättdrucket, håller magen lugn och gott. Kall mjölk när man är varm och törstig är rena rama nektarn.

Under dagen var det ganska varmt så vi stannade vid i stort sett varenda damm, plaskdamm, fontän, vattenslang, sjö eller brygga och blötte ner oss men det tog banne mig inte många minuter så hade det mesta dunstat kändes det som när jag klämde på löpartightsen. Tröjan torkade på nolltid den också.

Senare på kvällen var det inte fullt lika varmt längre, då minskade behovet att att drälla vatten över oss. Det blev mer uthärdligt men då kom myggen istället, i mängder. Jag misstänker att de gillade Peter mest, jag drabbades bara av några få medan Peter verkade få varenda insekt i hela skogen efter sig. Ulla sprang lugnt och stabilt som om ingeting i världen skulle kunna rubba henne, allra minst lite mygg.

Det var ett härligt äventyr som tog hela dagen, och jag hoppas det blir av igen snart. 🙂