Igår var det dags för äventyr igen, vi skulle springa 62km runt och igenom Stockholm. Givetvis stannar vi och fikar, äter och småpratar undertiden, vi hann till och med hålla oss á jour med OS-fotbollen lite grand.
Snittfarten i löpningen hölls till modesta 8:39 min/km enligt Garmin Connect (som har en hel del funktioner jag tycker om!) och färdtiden var enligt klockan 8:56:50 medan totala tiden landade på 9:44:45. Det är med andra ord inte ett pass gjort för att flåsa och bli trött på det viset utan ett långsamt malande.
Fick rätt bråttom efter 50km nånstans, naturligtvis efter att jag konstaterat att “Det verkar inte spela någon roll hur mycket jag dricker, jag har inte behövt gå på hela dagen”. Naturligtvis tog det inte tio minuter så måste jag. Mitt i ett villaområde är det ont om lämpliga (lagliga) buskar så det blev att bita ihop och mala. Stötte på en Preemmack, vilken lättnad.
Men det var enda gången vi gjorde något ryck, fartökning om ni så vill. I övrigt flöt det lugnt och fint, vi gick i backarna som inte var så jättemånga och tog det lugnt. Hela tiden med planen att ha kul lägga kilometrar bakom oss och hela tiden ha roliga delmål framför oss. En liten burgare på Max, en mjölk och korv på med bensinmack nånstans, en näve djungelvrål mitt i skogen. Små avbrott i löpningen som gör det lättare att fortsätta 🙂
Mjölk är för övrigt en alldeles utmärkt sportdryck, inte så sötsliskig som de där sockerblandningarna och med betydligt bättre näringsinnehåll. Lättdrucket, håller magen lugn och gott. Kall mjölk när man är varm och törstig är rena rama nektarn.
Under dagen var det ganska varmt så vi stannade vid i stort sett varenda damm, plaskdamm, fontän, vattenslang, sjö eller brygga och blötte ner oss men det tog banne mig inte många minuter så hade det mesta dunstat kändes det som när jag klämde på löpartightsen. Tröjan torkade på nolltid den också.
Senare på kvällen var det inte fullt lika varmt längre, då minskade behovet att att drälla vatten över oss. Det blev mer uthärdligt men då kom myggen istället, i mängder. Jag misstänker att de gillade Peter mest, jag drabbades bara av några få medan Peter verkade få varenda insekt i hela skogen efter sig. Ulla sprang lugnt och stabilt som om ingeting i världen skulle kunna rubba henne, allra minst lite mygg.
Det var ett härligt äventyr som tog hela dagen, och jag hoppas det blir av igen snart. 🙂
Nå så svalt var det inte nu i helgen men det finns ju plaskdammar så det kan man alltid lösa 🙂
Hoppas det går bra för dig, håller tummarna!
långpass trött efter os maran…. när det blir lite svalare… samtidigt behöver jag itne vara emd hela vägen 🙂 ingen ultralöpare jag….
jepp självförtroende – olika varje dag….. men nu gäller det för mig att ladda även mentalt. träningen går bra tom OW sim :-)….
vad gör vi inte för fler FB minuter! 🙂
Ash, jag har sett värre. Tangentbord kan vara hala 🙂
Det där med självförtroende inom sin sport är underligt, det kan ju skifta från dag till dag. En del dagar är åtminstone jag odödlig och urstark, nästa dag kan jag vara lika bräcklig och klen som en tolvåring 🙂
Det är bara att jobba på saken, och hoppas att det blir bättre 🙂
Men var inte du långpasstrött Shamala?
tack Annica, målet är oxå att blir duktigare med tangentbordet så att stavfel minskas 🙂
mycket här nu med jobb, barnen & laddning/ träning inför HIM debut 🙂 har lidit lite av dåligt självförtroende där emellanåt oxå…
Det är lugnt, kapa på 🙂
Jepp Elin – debut på Halv Ironaman distans 🙂
blir intressnat emd 1,9 km sim, 9mil cykling sen halvmara! målet att at mig i mål sne sova gott.
ANnica – sori ej mening att kapa tråden!
Åh ska du till Sala och tävla Shamala?
jag är också intresserad, efter Sala HIM 🙂 lät roligt!
Ja, det är det. Det är en av anledningarna till varför jag springer, för att kunna vara med på såna här äventyr 🙂
vad kul det låter:)
Kristina, det är är klokt att lyssna på kroppen. Säger den att “nu räcker det” så måste man lyssna. Klart man ska bryta när det räcker.
Jenny, det är nog lite både och. Dels fungerar det bättre eftersom vi springer lugnt och fint, dels är det en träningsfråga. Vi äter inte mycket på en gång heller, så den där “proppmätta” känslan infinner sig aldrig (då har man ätit för mycket).
Hellre lite och oftare än mycket och sällan, både vad gäller mat och dryck 🙂
En mun eller två lite då och då räcker gott, om man tar dem oftare än en gång i timman 😉
Strongt jobbat!
Mycket imponerande, framför allt i denna värme!
Hur gör ni med mat egentligen? Jag kan knappt ens dricka några klunkar under ett pass utan att det känns som att magen är proppfull och utspänd! Har du tränat på att äta under passen? Eller funkar det om man verkligen klarar av att hålla ner tempot?
Jag är nyfiken på hur detta funkar, och om man måste öva upp denna färdighet!
Jag skulle behöva testa hur långt det funkar innan det gör för ont och jag måste bryta. Då kan det vara skönt att ha sällskap som dels säger till att “sluta nu” och dels klappar på huvudet när det sker. Så något pass en söndag när ni kör en ganska civiliserad runda skulle göra mig glad.
Jippi! 🙂
Jaaaa, klart du får 🙂
Rallyrusningar hotar vi med endast om det är av nöden tvunget, annars är det socalt löpning som gäller 🙂
Strålande Sickan! 🙂 Om ni springer en söndag någon gång och halvmaran är över kanske jag får följa med en bit?
Du är full av goda idéer Peter, men det här var nog en av de bättre faktiskt – omväxlande bana, olika underlag och miljöer – allt från folktäta Slussen till nästan-ödemarken på Järvafältet. 🙂
Tänk ändå att det finns så mycket att se i Stockholm, så skilda vyer. Det tror man inte med tanke på att det är huvudstaden och allt.
Bara det inte går för fort är jag med på nästan vilka dumheter som helst 😉
Bra jobbat Annica. Var springer vi nästa vecka? 🙂
Dagens äventyr med bilder:
Vilket härligt pass 🙂 det är såna pass jag vill springa
Underbart!