Men jag tänker inte gnälla över vinden som ylade runt öronen eller det underkylda regnet som vräkte ner och nöp mig i skinnet så jag blev alldeles röd. Jag lyckades trots allt hålla ett bra tempo, och foten gnällde knappt alls. Pulsen blev lustigt nog skithög, trots att det inte är det snabbaste jag sprungit men det skyller jag på motvinden. Jösses så hårt det blåste emellanåt, jag fick t o m sänka farten ett par gånger för det kändes som om jag skulle blåsa bort i pustarna!
Jag älskar min R90 för övrigt, som höll min skapligt varm trots att det bara är 2 grader varmt ute och trots att regnet blötte ner mig in på bara skinnet. En sån underbar uppfinning. Mot slutet av passet kände jag mig ansträngd i luftrören, så helt trivialt är det inte att springa under de här förhållandena men jag tänker absolut inte gnälla. Jag kan springa, det är det enda som betyder något.
Det vädret som du har sprungit i nu är det värsta vintervädret, enligt min åsikt i alla fall.
Så du klarade det 🙂
Och du har inte ens börjat med airtrim. Den håller en varm och go om kinderna, men behöver du den inte så 🙂
“Jag försöker hålla mig ute så länge det går, än så länge piper inte luftrören så då fortsätter jag lufsa runt ute, än har vi ingen snö vad jag kan se ”
Det kommer … Jag sitter och _tänker på att springa 13 km idag, och så undrar jag om jag _verkligen_ vill?