Det blev precis så fint löparväder som jag hade hoppats. Lagom svalt, nästan lite kallt och inte mycket sol. Perfekt för en het löpare som jag. Korta varv, bara 2500m, gjorde att jag kunde dumpa vätskebältet och bara dricka vid varvningen. Det räckte gott, och där hade jag glädjen att bli påhejjad av Fredrika. Tack för peppen, den behövdes. Hade sällskap med Anki ett tag också, det var trevligt. Det är alltid trevligare med sällskap.
Löparknäet är väl enda smolket i glädjebägaren. Det hindrade mig från att trycka ifrån i steget, och jag blev tvungen att stanna och stretcha varje varv. Det blev inte värre när jag började stretcha regelbundet, men farten och rytmen försvann. Planen var att klippa 7 timmar idag men jag släppte den tanken, jag ville hellre komma i mål alls än chansa på måltiden och sabba knäet helt.
Pulsen låg på cirka 150 hela loppet, snittpuls 149 rapporterade klockan efter genomfört värv. Mitt i prick med andra ord, det är där min arbetspuls ska vara om jag ska stuffa på länge.
Över lag är jag nöjd, men jag tänker inte delta i SUM. Löparknäet skrämde mig lite, om jag får ont av det på en så här fin bana kommer jag aldrig runt utan att skada mig. Så jag tar det nästa år i stället, och Uppsala 100km får vänta ett litet tag till. Men jag kommer nog att stå där på startlinjen en vacker dag, med 40 varv framför mig.
Härligt, Grattis!! Ojoj vilken kraft du har. Både i kropp o psyke..
“dessutom kan man lura kroppen att tro att livet är roligare än det är om man ler” tycker att det är så, kör den metoden ibland om det tar emot så blir det lättare.
Med önskan om bra återhämtning/bastu/massage/glass eller gos 😉
Jaså – var det DU som var Lady Godiva!
Bra lubbat och kul att träffas, även fast jag inte fattade det förrän nu 🙂
Tack ska ni ha, liiite småbesviken är jag för de där 40 minutrarna jag tappade enbart på stretchingen. Ulla höll koll med sin klocka och hade vi kunnat stuffa på som vanligt hade det gått ungeför 40 minuter snabbare. Men, nu har jag ju ett mål till nästa år.
Jag såg Reima när han gick ut på sitt sista varv, jävlar vad den karlen kan springa!!! Vilket klipp i steget! Vilken fart! SÅ vill jag kunna avsluta mitt sista varv på en ultra! DET är stil det!
Vi fick höra att vi log mycket. Men vi fick ju massor av glada tillrop medan vi sprang så det är väl inte så konstigt att man ser glad ut. dessutom kan man lura kroppen att tro att livet är roligare än det är om man ler, det är som om kroppen tror att ansiktet ler av en bra anledning. Ja då är det väl bäst att vara glad då.
Jag har inga vetenskapliga belägg för att det verkligen fungerar däremot, men det fungerar för mig. .-)
Heja Lady G! Vilken hjälte du er, det var HELT FANTASTISKT att se dig och Ulla igår. Jäklar, och vilket pers – jag hoppas du anar vilken kapacitet du egentligen har, det är bara att jobba upp kroppen mot det, sakta men säkert :-). Mentalt är du redan långt förbi 50K, det var garanterat du och Reima som var piggast i mål!
Grattis! Till att ha genomfört, och klarat knät. och som det låter en härlig löpardag 🙂
Du är supertuff! Och klok!! Heja dig 🙂
sicken tjej….. *gör vågen* hoppas knät vill bli bättre…så du kan springar massa mera….
Fytusan va duktigt du är!!!
Jättebra jobbigt trots dumt knä!
Wow – en fantastik prestation som inspirerar mej att våga mej på att jogga 42 km nästa helg…och inte kommer jag ligga på 150 i puls. Noway – DET är uthållighet vill jag lova!
Bra kämpat! Jag har följt dig, Ulla, Peter, Sebastian och Annki från och till hela dagen via webben. Hejat på allt vad jag kunnat – hoppas du känt det! 😀
Trist med knät – tror du är klok som skippar SUM (den här gången). Det går tack och lov fler tåg!
En stor grattiskram – jag är mycket stolt över att vara kompis med dej! 🙂
Bra kämpat, Lady! Trots det onda! Är riktigt imponerad av dig och dina långlöp.