Jag slutade simma för 24 år sedan då var jag 14 år Ok jag slutade inte träna helt utan höll på med friidrott, gymnastik, Taekwondo, ägnade mig åt trupp-gymnastik på hobby nivå fram till 25 års ålder det är 13 år sedan. Fram till dess var mitt liv mer eller mindre sport och idrott. Men där tog det stopp. på 6 månader med höga cortisondoser stillaliggande hade jag gått från 85 ok tränade kilo till 115 kilo som orkade gå några hundra meter i stöten, ännu mer cortison ännu mer stilla liggande, förlorat jobb och efter 11 mader med konstant cortisonbehandling, immun suppressiva medel och annat smått och gått blev det till slut en första av tre bukoperationer. 1 år efter första dosen cortison var jag nu för förta gången fri från mediciner 35kg tyngre och helt otränad. Första idén var. “Nu är jag så otränad jag någonsin kan vara undra hur långt jag kommer om jag åker öppet-spår” Sagt och gjort. Anmälan och några veckors skidåkning bar det av till Sälen.
Svaret på frågan blev; Till Evertsberg. dvs ca 5 mil.
Sen ny operation, fungerade i 6 månader sen successivt sämre för att några månader senare december 05 läggas in och inte vara kontaktbar mer än korta stunder under några dagar Min dotter var då 9 månader och låg på min mage, jag mins att jag såg henne mer orkade inte mer än titta. Ingen visste vad felet var, mer mediciner, liten förbättring permission under julhelgen. Akutoperation januari 2006, som resulterade i permanent stomi. Nytt försök med Öppet spår 2007. Nu borde det ju gå jag hade ju tränat i 8 månader Vikten 120kg.. Inga probelm? Jo efter 9 timmar och 14 minuter i Hökberg tyckte funktionärerna att fet inte var lämpligit att fortsätta. Då låg jag och tampades med en kvinna i 70 årsåldern från norra Sverige…Efter det tappade jag lusten att göra något alls. Ja och så var det en incident där jag körde på en lösspringande hund med rullskidor, Se till att hålla er djur kopplade! 120kg rullskidåkare kan gör stor skada på djur.
Allt slutligen ägnade jag mig åt innebandy 1 och 1/2 timma i veckan fast jag var borta mycket. och det var väl inge vidare fart. Allt mer i mitt liv fokuserade på annat än träning. Det skulle bytas jobb, skaffas syskon, byggas hus tvistas med husproducenter som bygger hus som riskerar att bli ett nytt Tuveras på grund av fusk och lögner. Uppvaknandet kom maj Maj 2012 då jag vi ett åter besök på Östra sjukuset fick frågan utav kirurgen ” Johan du är ju rätt fet, har du försökt att gå ner i vikt?” öhhh njae det har väl inte gått så bra blev mitt svar. följdfrågan blev. “Jaha nja du är ju så fet att vi kan ju alltid ta och operera dig jag kan ordan en Gastric bypass på kort varsel” Jag trodde inte mina öron, ett så fet var jag väl inte.. Nu uppe på 139kg min respons blev: skojar du med mig jag har redan gjort 3 bukoperationer inte fan skall ni i och rota där en 4:e gång bara för att jag är tjock, dessutom utan att diskutera livsstilsfaktorer kost och motion. Jag var förbannad men skämdes över att jag låtit min hälsa förfalla så kapitalt. Min slutsats blev… Låt kirurgerna skära men låt de fan inte träffa patienterna 🙂 ok grov generalisering men ärligt tyckte jag fanskapet var en trångsynt idiot.
Två veckor senare tog jag initiativet att göra något åt saken utan knivens hjälp. En strikt LCD under 8 veckor för att sedan introducera normalkost till viss del. Nu med kontrollerade portionsstorlekar. Under sommaren återintroducerades träning först väldigt sporadiskt sedan en successiv upptrappning, Några timmar i Juli några fler i Augusti osv
I Augusti kom frågan från en kompis “Johan om du ställer upp i Tjörns Triathlon 2013 så betalar jag anmälningsavgiften” Nää det skall jag inte ok 400m simning är lugnt men cykel och framför allt löpning är du galen. Svaret blev nej. I september 2012 var min pressen till en annan kompis att jag och han skulle åka till Preikostolen utanför Stavanger. Detta blev startskottet på det liv jag nu vill skapa åt mig. Resan blev otroligt lyckad och hysteriskt snabb, Vi lämnade Kungälv vid 17 tiden på en fredag, plankade in på en norsk camping mellan Kristiansand och Stavanger vid 3 tiden på lördag morgon sov i ett tält fram till ca 8, Fantastiskt härlig. Och framför allt jag kunde komma in i sovsäcken utan att fastna och den kändes inte ens trång vi vakande i vackert frostig norsk dalgång packade snabbt ihop vårt tält och körde vidare.
Strax efter 12 på lördagen äntrade vi parkeringen vid vandringsledens början.
vid 13 tiden kom vi iväg solen sken och det var inte för varmt en fenomenal upplvelse trotts lämmeltåget som vi delade stigen med. 3 timmar senare var vi tillbaka, då min kompis konstaterade att han behövde nog åka hem. Direkt. Så sagt och gjort Inget ombyte utan på vindlande vägar tog vi till flykt över Hardangervidda. Norge är kopiöst vackert. Vi var tvungan att stanna för lite snöbollskastning men for sedan vidare för att släppa av min kompis klockan 4 på söndag morgon. Kungälv Preikostolen t/r på 35 timmar inte illa.. sen var jag trött i en vecka. Allt sen den resan har jag ökat min träning till en nivå jag vill hålla
I oktober 2012 gjorde jag mitt första simpass Jag fick ett väldigt varmt och trevligt välkomnande i S77 Mastergrupp och ganska tidigt kom frågan skall du inte följa med till Södertälje i Mars det är SM då. Min respons var: skojar ni, jag är inte redo för något sådant. Alltså svaret blev nej. Januari 2013 anmälde jag mig på 50m Bröst och 50m Fritt ålders gruppen 35-39 Ok jag kommer komma väldigt sist men vad fan bara att våga vara med är stort för mig. Men åter igen under 2013 har har jag bestämt mig att simma Master SM oh delta i Tjörns Triathlon dessutom blivit uppjbuden av en annan kompis att köra Säters Triathlon.
Det är nu jag frågar mig. Vad har jag givit mig in på,
Bar för att få perspektiv på vart jag befinner mig
När jag började förflytta mig i höstas hade jag följade tider
400m sim 8 min
20km cykel 64 min MTB
5k löpning 44 min
Totalt 116 min utan växling (1h 56min)
Idag
400m simning 6:50
20km cykel 57 min (MTB)
5km löpning 34
Totalt 98minuter (1h 38min)
en förbättring på 18 minuter på 4 månader
Jag har nu 6 månader att nå mitt mål (Mer vision)
400m sim 6:30
20 km cykel 45min (LVG)
5km löpning 30min
totalt 82 min (1h 22min)
Rimligt? Nej det är jag medveten om dessutom tillkommer växlingar
så lägg på 5 min på varje scenario
Så skull mitt yttersta mål 2013 vara runt 1:30
Men mitt rimliga mål är snarare 1:45 jag vet ju inte hur mycket jag hinner att förbättra mig på 6 månader.
Hur ligger jag till på simfronten?
Inget vidare i jämförelse med andra men nu skall jag ju inte jämföra mig med andra men:
Något enstaka snabbsimningsförsök har det blivit
50 Bröst
runt 41 sekunder
50 fritt
runt 34 sekunder
Hur fort går det om en vecka?
Vem vet
Men det är väl som min dotter säger
Pappa du är galen…
Har hon rätt?
Antagligen!
Oj det var inte meningen att söka bekräftelse jag som bara skrev av migsjälv i ren självbekräftelse:-)
Tack för alla stöttande ord!
Låt tiden på tävlingen vara underordnad de fantastiska livsstilsförändringar du gjort. Trodde du för 1 år sedan att du skulle äntra en startpall på en simtävling någonsin igen? Troligtvis inte! Helt fantastiskt att du är där du är idag! Vi ska bara ha trevligt i Södertälje, resultaten blir som de blir (säger jag som terapi för mig själv:-)) I vilket fall grattar jag dig till en fantastisk prestation. Bara att fortsätta på den inslagna vägen!
“Om målet är tillräckligt intressant är allt möjlig” är Nicklas Täcks underbara motto som även jag försöker leva efter.
Kör hårt ,du är tillräckligt envis för att klara det 🙂
Bra jobbat
Ja det är tråkigt det där med kontakten, men med familj barn och jobb som sliter en åt olika håll så. all stöttning den 1: september om jag kommer till start är välbehövlig!
Du är fantastisk Johan, beklagar verkligen att vi tappat kontakten.
Men vid Tjörn Traithlon finns jag med och stöttar dig, behöver du en sekond.
Kör hårt, du kan uppenbarligen lyckas med det mesta. Själv försöker jag träna 30 minuter tre gånger i veckan. Det har (nästan) funkat i fem veckor nu…
Ensam är stark, men tillsammans är vi starkare!
Tack Lars! Ibland tänker jag inte på att andra kan läsa det jag skriver utan snarare för att dokumenterar för mig själv att det faktiskt händer något och att jag får vara nöjd med de framsteg jag gör.
Vilken berättelse. Tack för att du skrev ner den och delade med dig. Jag blir imponerad och inspirerad av din inställning!
Det finns ett uttryck jag brukar tänka på när jag ger mig in i något okänt:
“Chase the dream, not the competition”