Osäkerheten bottnar i att vaden inte klagar nu, när jag slutat springa. Men under själva passet idag hotade vaden att knyta sig lite titt som tätt, med början vid 2km ungefär. Eftersom jag inte tordes öka, gissa två gånger varför, så kom jag aldrig upp i tröskelpuls som jag hade tänkt mig så känns passet lite bortslösat.
Det kan bero på överansträgning, kanske. Men det kan lika gärna bero på saltbrist, noterade jag efter att ha konsulterat mina anteckningar. Jag får i mig i genomsnitt 6g salt per dag, SLV rekommenderar 5g/dag till normalt aktiva människor och jag är allt annat än normal.
Det kan bero på ett antal olika saker, det enda jag vet är att det inte är de sedvanliga hjärnspökena. Jag viftade nämligen bort vaden i början, som just varandes ett utslag av nerver inför Karlstad. Men benet hotar inte att vikas sig pga ett hjärnspöke.
Men nu är det borta, och efter att ha stretchat och känt efter lite kan jag inte ens peka på vart det satt mer generellt att det satt i vaden.
Mysko.
Säkert gör dom det. 🙂
Sundbybergs Hälsocenter, de har fixat alla andra skavanker så de reder säkert ut det här med 🙂
Javisst ja, du hade känt av det även innan idag. Det hade jag glömt, jag trodde det bara var en endagshändelse. Ha så skönt på massagen (hi-hi….) Var ska du gå?
Idrottsmassage inbokat imorgon, så ingen träning för mig. Sen får vi väl se vad som händer, om jag inte minns fel kan man få träningsvärksliknande trötthet i musklerna av hård massage så… Ja, vi får se 🙂
Trist men förhoppningsvis bara en engångsföreteelse. På’t igen! 🙂