Jag satt och snokade hos idrottsdoktorn.se, inte för att jag har ont utan för att jag är en förbaskat nyfiken individ. Snubblade över en fråga om framfotalöpning, för den som vill läsa själv) och stannade vid meningen “En annan vanlig skada, ffa hos framfotslöpare, är överbelastning av senan till muskeln som böjer på tån, flexor hallucis longus”.
Vad var nu det för jäkla muskel då, vart sitter den? Ut och bildgoogla, och hittade den lilla rackaren och dess kamrat, flexor hallucius longus. Om man tittar på triggerpunkterna för de två så är det exakt där jag brukar bli öm när jag blir öm i vaderna och det blir jag ibland.
Nu vet jag alltså vad det är som är felet. Jag blir trött i tårna… 🙂
Skämt åsido, jag har medvetet försökt jobba med löpsteget och vara väldigt noga med att sätta i fötterna under mig. Det vore inte långsökt att tänka sig att det är därför jag så lätt blir trött i vaderna, för även om min teknik är långt ifrån perfekt tror jag ändå att jag jobbar mer med vaderna nu är för ett år sen.
Jag försöker helt enkelt låta bli att ‘sätta mig’ när jag springer, det är en ganska ineffektiv löpstil och jag är aldeles för lat för att vilja lägga en massa energi i onödan på något som går att göra så mycket effektivare. 😉
Sprängd anka & trancherad gås gör sig fin-fint på julbordet.
Råtta? Nää!
Kom på en olägenhet till runt sjöarna, de feta råttorna. Dom är så korpulenta att dom rultar fram och flera gånger har jag nästan trampat på en råtta och fått göra en side-step-twist. Stora är dom och oblyga är dom i sin jakt på fågelmat.
Det är massor av gäss Där också Anders. En gång kom en flygande och landade på min axel, då skriker man inte sjas, då blev jag rädd… Men jag läste i lokaltidningen att beståndet ska halveras.
Inte Lötsjö-ankorna, jag lovar! De är feta, lata och riktigt kaxiga eftersom alla matar dem och har sig. Ankorna alltså, kärringarna kan vara i vilka former och fasoner som helst, maka på sig gör de väl om man vrålar men ankorna blir kvar där de står, de fjäderterroristerna 🙂
Rökare är inget att göra nåt åt utom att hålla andan – nog så svårt när man springer 🙁
De andra kan du skrika “Ur spår!” åt. Ankorna lär ju iaf flytta på sig 😉
LOL
Sant, det finns tyvärr en del surgubbar som förpestar luften på idrottsplatserna också 🙂
Ja det är sant!
Fast jag vill tillägga “så länge de är isfria – eller suragubbfria” 🙂
*fniss* Det var iofs logiskt tänkt eftersom det ju egentligen är fötterna som gör jobbet 🙂
Jag tycker över lag det är lättare att jobba med löpsteget och tänka hur man springer om jag är på bandet, för då behöver jag inte bekymra mig om vart jag är, vart jag ska, hur fort jag springer eller vad jag eventuellt kan tänkas snubbla på. Det enda jag behöver bry mig om är med vilken stil jag gör det 🙂
Inga ankjävlar att snubbla på, inga damer som går i bredd att försöka runda, inga barnsvagnsmarodörer och absolut inga cigarettröksstinkande skorstenar som går omkring och förpestar luften i en femtonmetersradie runtom sig. 🙂
Eller så jobbar man på löpsteget på en idrottsplats, så länge de är isfria 🙂
Och jag borde ha glasögonen på mig – ALLTID – när jag läser på datorn. 🙂 Tyckte det stod att du var avslappnad i fötterna, var fick jag det ifrån? 😮
Vid den röda fläcken i vänstra bilden – där kan jag känna trötthet ibland.
Jag menar avslappnad i min helhet, inte bara foten. 🙂
Sist jag blev trött på riktigt i vaderna var när jag brassade av Brommarundan (~20km) på 2h 17 eller vad det var men det var ju snudd på vansinne också att springa den rundan i den farten med alla de backarna så det kanske inte är så konstigt.
Bara poängtera: jag är inte öm eller trött i vaderna nu, jag är bara nyfiken på vad det är som blir slitet emellanåt och där kryssen sitter stämmer perfekt med de punkter jag blir trött på. Det lutar åt att det inte är soleus som jag trott utan tåsträckarna, de sitter ju rätt nära varandra men gör helt olika saker 🙂
Det skulle förklara varför akillessenan inte känns sliten eller trött när jag blir som tröttast i vaden, det är inte vadmusklerna som är trötta helt enkelt 🙂
Jag undrar om en lägre puls behöver betyda att foten är mer avslappnad. Tror inte det påverkar pulsen så mycket, men jag kan ha fel. 🙂 Det är rysligt monotont på löpbandet och det är kanske därför man blir tröttare i vissa delar på bandet? Varje steg blir ju liksom ganska identiskt….
Eftersom jag konstant har väldigt mycket lägre puls på band än ute har jag tolkat det som att jag är mer avslappnad på band än ute, men det kanske inte stämmer (det vet jag ju egentligen inte med säkerhet att det är så).
Sist jag sprang ute och glömde lampan vart jag sliten, men då sprang jag och spände mig för att jag inte såg så bra. Det är senaste gången jag kan minnas att jag spände mig 🙂
Men man kanske inte märker det förrän efteråt?
Vare sig man springer på mitt- lr framfot är det väl viktigt att foten slappnar av? Jag spänner mig t.ex. på löpband och får ta lite längre vila efter det.