Ibland läser man mer eller mindre upprörda inlägg i debatter om idrott och våld, och då menar jag sanktionerat våld i form av t ex boxning eller kampsport. Inte läktarvåld. En del av inläggen kan bli direkt hatiska och rabiata i sin ton, dem fäster jag inget avseende vid. Oftast är det bara troll på jakt efter reaktion.
Men de som argumenterar för sin sak, lugnt och sakligt är intressanta. För det stämmer att våld mot huvudet är olämpligt. Det stämmer att risken att utveckla t ex alzheimers ökar med cirka 17% jämfört med hos resten av populationen (källa: Statens offentliga utredningar 2003:24, Betänkande av Proffsboxnings- och kampidrottsutredningen) och det råder inga tvivel om att våld mot huvudet i längden skadar hjärnan.
Det råder inte heller några tvivel om att den vanligaste skadan inom ishockey är huvudskador, att fotbollen uppvisar flest skadade per år och att i de flesta idrotter är det fler män än kvinnor som blir skadade (Källa, Socialstyrelsen, Injury Database (IDB), 2009) med undantag för ridsport och gymnastik.
Så vad ska vi göra? Linda in alla i bomull och förbjuda idrottsutövande helt? Inte ens boule är ofarligt, enligt Folksams skadestatistik dog 3 utövare under idrottsutövande. Eller ska vi ta på oss det stora tålamodet, förbättra reglerna där det går och hoppas att alla skyddsänglar är vakna medan vi låter människor bestämma själva vad de vill göra?
Det enda rättvisa jag kan se, som inte begränsar människors rätt till idrottsutövande men som ändå är ansvarstagande, är att fler kanske skulle behöva informeras om riskerna med den idrott de valt – oavsett vilken sport det gäller.
Eller ska vi förbjuda sådana uppenbart farliga saker som fallskärmshoppning och bergsklättring också, eftersom ett enda misstag där ofelbart leder till döden? Även erfarna klättrare som Göran Kropp gör misstag, och han är inte den ende.
Ju mer jag funderar på saken, desto mindre förstår jag varför någon tror sig ha rätt att förbjuda två andra att mäta sina krafter i sin favoritidrott bara för att det skulle kunna vara farligt. Om båda är välinformerade och väl förberedda, vilket de flesta faktiskt är, ser jag ingen anledning att ifrågasätta deras val av kroppsbruk. Det är åtminstone inte mer farligt än att äta sig tjock, svälta sig mager eller träna sig fördärvad.
Min slutsats måste bli, efter många om och men: Din kropp – ditt val.
Ska då varje fall när någon kommit i slagsmåll på stan utredas om det kanske var frivilligt? kanske uppgjort om slagsmål mellan huliganer? Och målet i kampsport är inte att vålla skador, det är att vinna, och ja i en del former vinner man genom att vålla skador. Men hur klassar man bollsporter med hög tolerans för våld? det där med hur man drar gränsen lär bli underhållande.
Anders, det sista gillade jag 🙂
Frihet under ansvar. Det var nog det jag fiskade efter.
Plus en speciell försäkring för våghalsar och andra mer eller mindre riskbenägna, utöver drulleförsäkringen då. Om det inte redan finns?
Nej jag uppfattade inte ditt inlägg som aggresivt 🙂
Och jag är inte för förbud. Det ska undvikas i största möjligaste mån. Och självklart måste samhället även hålla med resurser för folks nöjen.
Så det blir väl nån förlängning av allemansrätten “frihet under ansvar” 🙂
Jag tycker försäkringen är en bra idé, var inte menat som ett aggressivt inlägg om det framgick som det. Och jag håller med om äventyrssporter, även om jag inte sett nån jämförelse på antalet skadade eller döda mellan kampsporter och äventyrssporter och vad dom kostar samhället. Samtidigt så anses det ok att supa och röka vilket garanterat kostar mer och om det ska ses som tillåtet, vilket jag tycker eftersom det är självvalt, så ska även kampsporter tillåtas.
Självklart måste man ta ansvar för sina handlingar, valfrihet in absurdum ser jag inte som positivt men om man vet vad man ger sig in i så ser jag inte problemet.
En försäkring kanske inte är så dumt?!
Men du måste hålla med om att det är skillnad på äventyrssporter där det ofta handlar om otur eller oförutsedda händelser när någon dör eller skadar sig, och våldssporter där normen är att skada varandra så mycket som möjligt?
Valfrihet i all ära men man ska vara medveten om att den kommer på något eller någon annans bekostnad.
Ska man dra det till sin spets kan man isåfall fråga sig varför vi ska lägga tid, pengar och resurser på folk som super ner sig, begår brott eller för den delen klättrar uppför bergväggar, slänger sig ut från plan eller vad du vill där man riskerar att skada sig. Om något så kan det väl isåfall införas ett krav på en speciell försäkring för folk som sysslar med sporter med förhöjd skaderisk?
Sen kan jag säga för egen del att det jag inte vill ha är ett samhälle där vi inte får välja själva vad vi har för nöjen.
I grunden är det juh rätt att bestämma över sin egen kropp osv. MEN det blir ett problem när samhället får lägga tid, pengar och resurser på de som, för nöjes skull, vll få sina skallar sönderslagna.
Sen är det en fråga om vilket samhälle vi vill ha också. Är det försvarbart att ett av våra största nöjen är att se 2 personer banka sönder varandra?
Tummen upp för ett bra inlägg!
(t+)