Ta bort det stora säsongsmålet mitt i uppladdningen och du får en något vilsen löpare.

Med maran i juni bortplockad ur kalendern fumlar jag lite, men på något sätt har jag ändå lyckats hålla nivån uppe. De tre senaste veckorna har det blivit 69, 82 respektive 73,5 km, vilket med tanke på de korta långpass jag förmått under perioden är riktigt bra.

De senaste två åren har de gotländska sommarsäsongerna, med alla mysiga mindre tävlingar, till stor del försvunnit. 2010 på grund av skada efter Träsket Runt, 2011 på grund av diverse logistiska bekymmer. Men allvarligt, hade jag varit mer fokuserad på de tävlingarna hade jag säkert kunnat lösa problemen. Marathonbaksmällan gjorde att jag inte iddes.

Annat blir det nog i år. Redan i dag är det dags för en ny tävling – som dock officiellt inte är en tävling… Ladingsränne är ett rent motionslopp där man själv får hålla reda på tidtagningen, men jag hoppas möta några tävlingstaggade herrar i orange linnen ändå.

Det lokala fokuset gör nog att det blir lite mer inriktning på att få upp farten i benen för de kortare distanserna (med vilket menas allt under halvmara). Men den där maran måste ju bli av någon gång, och jag tror nästan att det börjar luta lite åt Växjö den 20 oktober. Förhoppningsvis sitter då Lidingöloppet inte i benen annat än i positiv bemärkelse och jag kan vinna M40-klassen med en tid kring 2:48. Givetvis utan så mycket som en antydan till smärta i mitt vänstra knä.

Så, det var den målbilden. Nu kör vi.