Trots alla glada Lakerstillrop är det så att jag har / har haft en lättare form av vårdepression. Inte alls ovanligt bland oss. Jobbigt för
de som drabbas. Obestämdheten har / har haft på grund av att det ibland är
svårt att skilja det ena från det andra.

Min axel började
för en tid sen kännas allt bättre. Jag upptäckte att jag inte hade ont alltid, att
jag inte behövde värktabletter osv. Det var läge att börja rehaba. Men. Under en
depression känner jag nästan aversion mot allt vad fysisk aktivitet heter. Så. När
jag i förrgår från ryggliggande rullade över på höger sida med tyngden på
underarmen kändes det ordentligt i axeln och smärtan släppte inte. Nu verkar det som att skadan bara
har ”halvgåttupp” och förhoppningsvis tar det då kortare tid för axeln att
återhämta sig. Icke desto mindre. Måste rehaba. Måste.

Träffade
rehabkoordinatorn på PÖT den 3/4. Det blev ett bra möte. Det blir det alltid när
man träffar henne. Hon var tydlig med att det inte finns en chans att jag ska
kunna utföra aktiviteter inom Jobb- och utvecklingsgarantin och samtidigt vara
aktiv hos IPS. Hon ringde tre samtal under tiden som jag var där. Först försökte
hon få tag i handläggaren som skickat beslutsunderlaget för Jobb- och
utvecklingsgarantin till mig men han skulle inte vara på plats förrän efter
lunch. Därefter ringde hon sin egen kontakt på Arbetsförmedlingen och fick av
henne numret till den handläggare som jag ska ha framöver. Alltså inte han som
skickade underlaget till mig. Slutligen ringde hon den handläggare som jag ska
ha och ett möte blev bokat. 4/5. Och rehabkoordinatorn kommer att vara med då. Det
ska vara ett förutsättningslöst möte där vi alla ska berätta om våra tankar kring
det hela. Jag behöver inte heller skriva under beslutsunderlaget innan dess
utan ska ta med det till mötet. Rehabkoordinatorn sa att handläggaren lät
vettig i telefonen vilket ju åtminstone låter lite lovande.

Vi
pratade också lite om permanent sjukförsäkring. Det kan vara så att Försäkringskassan inte kommer att kräva att jag ska
prova att arbeta heltid då jag har dokumentation som styrker att jag inte
klarat av att arbeta heltid på länge. Men det är inte alls säkert och det får
hursomhelst bli en senare fråga.

Jag
hoppar in och arbetar en del i Friskis’ reception dagtid när det behövs. Känns bra
att få det förtroendet. Ett par dagar när de hade riktigt kort om folk hoppade
jag in och städade. Lokalvårdare upplevde jag som ett ganska slitigt (och då
behövde jag ändå inte städa några toaletter) och ganska otacksamt (rengöringen
håller i bästa fall en dag) men ack så viktigt jobb. De är hjältar.

Förhoppningsvis
kommer det två glada inlägg i helgen och kanske även ett ”kostinlägg” på söndag
eller måndag.