Ny lunchrunda till Högklint, och nu börjar vi snacka vår på riktigt. Runt 10 grader, soldis och det droppar och plaskar lite överallt.

Och klafsar, när vårystra löpare kommer farande.

För första gången sedan jag vet inte när kunde skalplaggen stanna i väskan. Iförd übersexiga långtajts, överdelen från understället och finishertröjan från fjolårets Stockholmsmara gled jag i sakta mak ner mot Södra Hällarna med en frisk vind från havet i ansiktet. Statusen var väl fortfarande lite småstel efter söndagens 34-kilometersrunda, men i skön (cirka) 4.30-lunk var det inga problem.

Förbi Kneippbyn och in på stigen mot Fridhem. Här var det en del is kvar på sina ställen, och rejält blött, men isen hade blivit porös nog för att ge mina Xtalon 212-or bra fäste.

Upp till Högklint för att vända – och insupa utsikten i några sekunder. Vägen hem blev om möjligt ännu behagligare eftersom vinden nu låg i ryggen.

På vägen hem valde jag militärvägarna genom skogen bort till P18-spåret, och här var det återigen ordentligt blött, lerigt och bitvis en del snö kvar på vägen. Men håller vädret i sig någorlunda kommer det vara torrt och fint på de flesta håll om en vecka.

Tillbaka på jobbet efter 1.14, cirka 16 kilometer i komfortfart. Den medhavda lasagnen intogs vid skrivbordet.