16 km skön distanslunk på lunchen med Högklint som vändpunkt. Blå himmel, värmande sol och ett glittrande, till synes oändligt hav 40 meter nedanför klippkanten. Det finns sämre sätt att utnyttja lunchen – att man sedan får slänga i sig maten vid skrivbordet gör inte så mycket.
Höger knä uppförde sig med beröm godkänt. Ett par dagars vila verkar ha gjort susen. Nu gäller det bara att inte förivra sig utan fortsätta att prioritera lugna distanspass ett tag till. Farten kommer när den kommer.
Förresten: “Smart som du” – I wish… Förra våren kombinerade jag t ex min första marathonsatsning med att börja springa barfota och byta löpsteg. Var för sig inga problem, men ingen jätteklyftig kombination. Alla varningssignaler (som verkligen inte saknades) viftades undan med önsketänket. Jag fick betala med en stressfraktur i foten och två månaders vila.
Låter grymt, både friskvårdtimmen och din hastighet ;-)… Faktum är att jag normalt föröker få till pass på lunchen också… vad ska man göra som småbarnsförälder och löpning som hobby…?
Dels har jag en friskvårdstimme att fördela, dels tar jag tämligen korta raster de dagar jag inte springer så jag brukar kunna få till två lunchpass i veckan.
Men naturligtvis går det förbannat fort, ska det inte det? 😉
Tänk om man var lika smart som du…. och vilade lite extra när man är orolig för krämpor. Undertecknad lever uppenbarligen helt i världen “önsketänkande” …. Ska lufta mitt skadade underben på söndag efter mer alternativ träning i form av spinning…..
By the way är det s k “Gotländsk lunch” att ta ca 1,5 timme lunch eller springer du bara förbannat fort;-)?
Ja precis hihi:)
Tack! Och då antar jag att du menar det jag gjorde när jag faktiskt INTE jobbade… 😉
Bra jobbat!