Idag Löpning:
Distans: 5km
Tid: 37:27
Snittpuls: 150bpm
Maxpuls: 161bpm
snittempo: 07:25 min/km
Massor av kul statistik kan man få ur klockan, men det är inte den stora behållningen för dagen. Den stora glädjen är att jag kunde jogga hela rundan utan att få besvär av knäet, om man bortser från sista backen men då valde jag att gå och det ömma försvann direkt. Nu är knäet inte ömt och den stelhet jag upplevde i sista backen är helt borta.
Sambon masserade och klämde på IT-bandet när vi kom hem och konstaterade att det kändes mycket mjukare i det området nu än tidigare. Så det jag gjort hittils verkar fungera, det är bara tålamod och mer stretch, värme och massage som gäller. 🙂
Fast det allra underbaraste var att vi sprang tillsammans medan skymningen föll och färgerna gick från brinnande höst till skymningsgrått och till sist natt. Det var väldigt romantiskt på något vis, att springa sida vid sida i mörkret med fullmånen till vänster och stadens trafik ett stycke till höger om oss. Det var en vacker upplevelse.
Jag är väldigt lyckligt lottad som har en så snäll och rar karl, det var verkligen underbart att springa med honom. Jag höll automatiskt ett vettigare tempo, jag ville ju inte att rundan skulle ta slut för fort!
Om knäet fortsätter uppföra sig är jag nog frisk inom ett par veckor skulle jag tro.
Lyckos dig som har en sån älskling! Låter jättemysigt. Hoppas ditt dumma knä blir bra snart, det är ju så trist att ha ont och vara hämmad när man vill köra för fullt. Min fot ömmar fortfarande när jag springer, men att spinna går hur bra som helst så det blir mycket spinning nu. Jag har kommit igång på allvar med träningen igen och jag är så glad för det!
Trodde JAG var gift med honom 😉
Grattis….. det låter helmysigt.