Före Vårruset brukar vi dyka förbi Bergianska och även denna gång blev vi förtjusta i lite blommor så vi kom hem med petunior och fröpåsar, förutom goodiebagen från Vårruset. Det var trevligt att snacka och träffa vänner, äta en korv och gå i solen och småfrysa. Det var inte jättevarmt direkt.
Men det var trevligt att jogga runt, det var trångt som vanligt men jag stressade inte. Eventuell pulshöjning beror på nummerlappen och festen, inte ansträgning 🙂
Underhållande att jag börjar bli så snabb nu att jag tuffar runt i snittempo 6:11 min/km och tycker jag joggar. Allt är relativt. Allt förändras, även jag.
Skönt besked från vaderna, från benen och från formen att jag kan jobba på utan att det känns för djävligt. Ingen andnöd, däremot reagerade allergin på allt pollen som revs upp och allt damm som for omkring. Näsandas gick inte eftersom slemhinnorna svullnade igen, men det blev aldrig värre än så sen. Om det blir löparväder på lördag kanske jag klarar mig.
Däremot tror jag inte TE 3,7 stämmer. Det krävs nog fler pass fortfarande innan den kommit i fas med mig. Hade jag skattat själv hade jag sagt nånstans mellan 2.0 och 2.5 faktiskt.
Hoppas, för publikens skull, att det inte blir så sunkigt väder som de först lovat. Jag klarar mig alltid, men tänk alla stackars anhöriga som kommer att stå och frysa. Stackars gosnos.
Tack det samma 🙂
Tack för trevligt sällskap! 🙂
De har väldigt mycket vackert att titta på där, lagom för trädgårdstokiga att ladda inför loppet med 🙂
Begianska … det låter härligt, där är det fint att går unt och spana.