En kanondag i solen, det var många som slöt upp för att springa eller jogga den 5km långa banan. Så mycket har jag aldrig sett av Norrköping förut. Lilltjejen var så nervös att hon skakade och äldsta dottern var nog inte mindre nervös även om hon dolde det bättre. Hon skulle nämligen göra sitt eget race den här gången, och det är lite läskigt att springa solo för första gången.

Loppet gick kanonbra, båda tjejerna gjorde jättebra ifrån sig och den ena fick ett nytt personbästa och den andra slog sitt gamla. Man kan inte vara annat än nöjd när man förbättrat sig, eller hur?

Därefter blev det medalj och segermiddag i Skärblacka, innan vi körde hem två trötta och nysprungna tjejer 🙂

Nu är jag mallig 🙂