Det blev ingen styrka igår, vi vårstädade lägenheten istället och det var nog inte så dumt faktiskt. Dammsög under och bakom en massa saker jag normalt inte flyttar på, dammade och pysslade om varenda blomma i hela lägenheten (och vi har många).
I morse hann jag inte riktigt vakna kändes det som innan det var dags att dra iväg och storhandla, så jag hann egentligen inte tjura över att vågen visade 66.6kg. Jag tänkte för mig själv, medan vi baxade in mer blomjord och fem stora och rejält tunga matkassar, att det var då sannerligen tur att jag styrketränar så att jag orkar lyfta och bära jag med.
Innan jag hann börja tänka svidade jag om och gav mig ut på min milrunda, det står 10km på schemat så då ska det springas en mil. Sa till älsklingen att jag nog blir borta en 75 – 80 minuter i alla fall. Tänkte att solen inte fått bukt med isgatan, så jag räknade med att hasa fram och inte kunna springa som jag skulle ha velat.
Men då räknade jag inte med vårt underbara gatukontor! Det var barmark på sina ställen, men där isgatan låg blank kunde jag se småsten/grus (såna där som är så fantastiskt vassa och gör ont att kliva barfötters på när man fått in dem i hallen). Jag hade fäste! Efter ett par kilometer mötte jag traktorn, han dubblerade tillbaka för att få med båda sidorna av vägen också! Istället för att skrämt hasa runt i 7:10 min/km kunde jag sträcka ut och flyta fram i 6:20 min/km istället, och det roliga är att pulsen inte var så där vansinnigt hög ändå, 159 BPM.
Det tog 1 timma och 3 minuter att komma hem igen, och jag log nästan hela vägen. Solen lyste och jag tror att den bet bra på isen trots allt, jag hoppas det. För jag misstänker att stenen/gruset inte ligger kvar så länge på så trafikerade leder, det lär väl ligga i diket rätt snart.
Men jag njöt idag, vartenda steg. Jag njöt av solen, av att inte ha träningsvärk, av att kunna sträcka ut och springa utan att vara rädd för att dra på arslet och jag njöt av att jag inte kände mig tung och klumpig. -8kg gör skillnad i löpningen, helt klart. Jag skulle ljuga om jag säger något annat.
🙂
Ja, och tänk vad jag kommer att flyga när jag kan ta ut mina A5:or 🙂
Det blir jag och svalorna, bland molnen 🙂
🙂 Visst är det skillnad! Plötsligt flyger man …