Äntligen hemma efter en långhelg i Göteborg, där vi både hann med att turista och äta gott. Vi åkte tåg upp redan torsdag morgon och checkade in, gjorde stan och shoppade. Jag köpte tre nya böcker, Terry Pratchett alla tre, och sen blev jag ju liggande med dem att läsa på kvällen.
Fredagen spenderades på ungefär samma loja sätt, fast ett av besöken var nummerlappsutdelningen av nöd och tvång. Jag är inte road av just den delen, det brukar vara trångt och stressigt men vi kom så tidigt att det inte hade hunit bli folkfullt än så det gick bra. Jag vågade inte börja läsa någon av mina nya böcker den kvällen, av rädsla för att jag skulle fastna med näsan i en bok och inte få min nattsömn.
Lördagen kom och jag skulle starta 15:12 vilket betyder att man hinner med både det ena och det andra innan. Fast tankarna är ju förstås på loppet, och trots att det regnade på morgonen så hann det klarna lagom till när jag skulle starta. Solen sken som om den hade betalt för det 🙂
Avverkade första kilometrarna betydligt snabbare än jag borde ha gjort, 5:50 min/km är för snabbt men jag lugnade mig (näppeligen) och gjorde första 5 på 30 minuter, första milen på 62 minuter och passerade 15km på 1:34 och hela tiden hade jag den där ruvande oron att det kanske skulle bli som på Lidingö, att strupen skulle snöra ihop sig och luften ta slut.
Men det blev inte så, för ovädret som drog in över Göteborg på torsdagen med hårda vindar och regn spolade nog bort det mesta av pollenskiten åt mig. Luften var klar och jag hade tur med bra ryggar att gå på. Älvsborgsbron flöt fint, jag behövde inte sänka farten eller få någon nämnvärd känning av mjöksyra.
Platta Hisingen gick också bra, det är den i mitt tycke tristaste delen av banan eftersom den är så platt och händelselös. Sen kom Götaälvsbron och jag hade tur med ryggar igen, fick häng på en rutinerad löpare med lätta steg som trippade på det där energieffektiva sättet. Korta, snabba steg. Lätt, lätt. Jag tog rygg, fick lä och draghjälp upp och kunde rulla på ner för bron på andra sidan, förbi Nordstan och det kändes som jag flög.
Jag gick inte medvetet ut för att slå personbästa, men det är ju klart att när man ser på klockan att man har häng och kan göra en ny personbästatid så försöker man ju. Jag tog det väldigt försiktigt längs avenyn, det är ett lömskt och tungsprunget ställe. Rundade Poseidon, flöt ner för det lilla medlutet och bet ihop i nästa motlut, väl medveten om att det här är ett av banans tyngsta partier (för mig åtminstone).
När man närmar sig Slottskogsvallen blir det drag under fötterna igen, jag tror det beror på publiken och stämningen. Det är party. Den officiella sluttiden blev 2:16:33 och det är snabbare än förra året. Det gick inte lika lekande lätt som förra året, men då var jag avslappnad och försökte ta det lugnt. I år var jag spänd och nervös eftersom jag inte riktigt visste vart jag hade lungorna nånstans, hur formen var och allt sånt där.
Jag fick svar med besked, tycker jag. Det var en lättnad, för det där i Lidingö satte sina spår. Man kan ju inte låta bli att fundera och undra om kroppen ska svika en gång till.
Hejsan! Jag sprang också i lördags!! Kul att det gick bra och det kändes bra!
Ska vi ses på SM den 2/6?
🙂
Ja jag fick en klar “redan-känsla” … ?
Jo men visst var de väl en helg tidiga i år? Jag klagar förvisso inte, mig passade det som hand i handsken, så de får gärna fortsätta pricka in de bästa väderhelgerna 🙂
Låter som ett härligt lopp! Grymt bra jobbat!
Jo man blir varm iaf 🙂 iaf jag, men jag tycker det hr varit väldigt varmt GV-helgen flera år? Är de tidiga i år eller har vi bara haft en kallare vår?
Nej det tycker jag inte det var, men det var varmt nog för mig, jag blev för varm när jag sprang och hällde vatten över mig men sen frös jag nästan häcken av mig efter målgång för det blev kallt och lite blåsigare framåt kvällen. Och då var jag både blöt och inte längre springande 🙂
Men det var väl inte lika varmt i år, som det varit de senaste två eller så?
Tack Lingling, ja visst var det tur. Hade ovädret kommit ett dygn senare hade vi fått springa i en fruktansvärd blåst, då vete katten om vi hade kommit över bron 🙂
Tack Sylvia 🙂
Förvisso är det väl lite kuperat, men så farligt är det inte i början. Det är nån backe där som är lite seg kanske, men första riktiga utmaningen kommer ju inte förrän brofästet till Älvsborgsbron vid 5km. Sen är hela Hisingen platt som en nystruken pannkaka, fram till ~13km ungefär och sen kommer en brorackare till och det är nog där många börjar krokna om de saknar långpassen. Det var där folk stupade när det var så varmt, ambulanserna gick i skyttertrafik med utmattade löpare.
Grattis! Vad kul med ett oväder som kom lägligt!
Kan man få det i min ålder bara så här plötsligt? Jag har aldrig haft det förut. Visst kände jag av rejäla andningssvårigheter redan i söndags när jag sprang i skogen, men inte tänkte jag på astma??
Citirizin Apofri heter läkemdelet jag har sen en vecka tillbaka, men den verkar inte på bronkerna.
Och nej, jag är inte snabb nog att dra på rejält. 🙂 Speciellt inte på en halvmara. Mina första halvor på marathonloppen jag har gjort har gått snabbare. Men de gick i november.
Jag tänkte detsamma. Tror också på astma snarare än brist på långpassmil. Drar man på fortare än vanligt och får problem snabbt är det i så fall brist på snabbhetsträning. Men då ska du ju ha dragit på ganska rejält och det tror jag väl inte du gjorde på en halvmara och om och om igen eftersom du hade problem hela vägen om jag förstått dig rätt? Och inte långt efter målgång och inte pip i bröstet….
🙂
Ska väl bara acceptera att jag är en astmajuk person vid pollenperioder då. Inte lätt det heller…
Lycka till på Stockholm Marathon nu! 🙂
Ja, du har ju vården inom räckhåll s a s så det där lär du ju kunna kolla upp i ett nafs. 🙂
Astma?? Usch! Jädrigt otäckt var det! Jag medicinerar mot pollenallergi sen en vecka tillbaka – nyuppkommen, har aldrig varit allergisk tidigare – men bara sånt receptfritt mot sveda i ögonen och nästäppa.
OK, trodde få långpassmil märktes direkt när man försöker dra på lite mer än det vanliga träningstempot ligger på.
Jag bryter ihop och kommer igen. 🙂
Låter som att du beskriver ett astmaanfall nästan. Har man för få långpassmil segar man ihop i slutet, inte i början. Blev du trött redan efter 2km beror det på något annat.
Jag vet inte Annica. Det rent fysiska som jag märkte ganska så snart efter start var att jag hade svårt med andningen när jag försökte dra på vilket ledde till mjölksyra (?) och gjorde att jag fick gå små avsnitt för att få ner pulsen redan tidigt i loppet. Redan efter 2:a km var jag uppe i 176…det värsta var när jag kom i mål. Då fick jag andnöd och kippade efter andan och funktionärerna ville att jag skulle till sjukvårdstältet, för de hörde hur det lät. Pipigt och ansträngt. Jag vägrade och det gav sig efter en timme eller så.
Ska jag tro något så tror jag att jag inte hade tillräckligt med långpassmil i benen. Inget över 16 km i annat tempo än runt 6:30. Jag utgår ifrån att det är så iaf och tar lärdom av detta. Man kan inte leva på gamla meriter. Inte alltid iaf. 🙂
Grattis!!! Ja är man spänd blir man som ett energisåll. Härligt besked du fick. 🙂
Tack! Jag är både nöjd och lättad över resultatet 🙂
Vad var det som gick fel?
Grattis Annica! Riktigt bra gjort! Speciellt mtp Lidingö Ultra inte så långt iväg. Imponerande!
Själv misslyckades jag…