jag brukar som sagt alltid få ångest inför långpassen. Sällan inför intervallerna. Utom när det står progressiva på schemat. Idag sprang jag
3 km uppvärmning
sen direkt 5km i marathonfart och jag burkar bli piggare allteftersom men den sista km var rena plågan.
2km halvmarafart
2km i milenfart
3km nedjogg.
kan säga att det sved bra i lungorna. psyket fick sig också en rejäl omgång då det blåste som bara den samt regnade sidoregn de sista km.
tur jag hade min keps på. annars hade det varit illa.
0 Comments