Vi var otroligt sent ute när vi skulle följa dottern med sambo till tåget, vi hann med kanske 1,5 minuts marginal och då sprang vi sista biten mellan T-centralen och Centralstationen. Stress, trängsel och halvpanik är inte ett bra sätt att ladda inför ett pass, det märkte jag med all önskvärd tydlighet.
Inte heller hade jag korrekt uppskattat värmen ute, det var ju varmt!?? När hände det?!? Två ynkliga småflaskor med vatten på en runda vars enda vattenpåfyllningsmöjligheter är hemma…
Jaja, jag kom hem i alla fall, men det visste jag ju att jag skulle göra. Fast jag märkte hur kraftlös jag kände mig av stressen först och sen ovanpå det kom törsten. Vätskebrist var långt borta, men jag tyckte väldigt synd om mig där jag sprang och ångrade att jag inte tagit fler flaskor.
Jag undrar vart det här vädret var i lördags? Skorna luktar fortfarande lera och gammal sjöbotten efter Tjejmilen.
Det får gärna bli runt 15, höstsvalt och soligt en lång tid nu för det är bästa löparvädret tycker jag. Den där svala höstluften gör underverk för luftrören, man känner sig nästan ostoppbar 🙂
Jag är, trots frånvaron av sommar, trött på kladdig värme och kvalmig luft.
Ja värmen var lite chockerande. Jag tycker det ser ut som om det ska stabilisera sig med vädret. Sol och runt 15 grader. Inte fel. 🙂
Mina skor är inte heller rena – och jga sprang inte ens. Vädret är lurigt just nu, men det sägs att det ska kyla på nu.