Har inte så mkt annat val. Än att vila. När förkylningen väl bröt ut i lördagskväll var det rätt skönt ändå känns som jag haft något på gång ett tag. Har sovit som aldrig förr och var ganska chockad över att vakna 1315 i går…ändå somnade jag relativt tidigt inatt och sovit 9h till. Brukar vara lösningen på min förkylning. Fick naturligtvis ställa in söndagens session med G. Hör inte till vanligheterna vill jag lova…

Det värsta var att halsen brände hela tiden. Ingenting hjälpte. Kroppen villa bara äta glass och kvarg. så det fick den hela dagen igår…

Antar att kroppen behövde sova. Och vila. Idag kändes det betydligt bättre och knivarna i halsen var borta och huvudet känns ok men näsan är fortfarande snorig och täpp och hostan försvinner inte än. Så jag tar en vilodag till idag och hoppas kunna träna på så smått imorgon igen. Hade detta varit för något år sen hade jag tränat idag.

Men nu försöker jag se helheten och framåt. Vad gör två missade dagar mot ev två veckor? Bättre att ta nån extra dag vila även om det kliar att sätta igång och även om jag går och nojar över förlorad flås som jag kämpat så hårt för att bygga upp..´

Sen tänker jag också: Jag kommer ändå inte kunna göra bra ifrån mig på de tunga lyften så då kan jag lika gärna spara passen….men det kliar. Jag vill.  Fick mess från G om förkylningen och jag skrev att jag förmodligen kan träna imorgon. Fick morgondagens pass och det var bara styrka och lyft så perfekt att testa kroppen med….Ingenting gör mig så träningsmotiverad som en förkylningsperiod hatar att vilja träna när man egentligen vet att det bästa för kroppen är att vila.

Fast idag var jag ute i solen och gick. För att känna på kroppen lite. Kändes snuvigt men jag orkade. 1,5h gick jag och njöt i solen. Inte så illa ändå.